Avtal 2023

Svensk industri är motorn för hela näringslivet – och det är industrins internationella konkurrenskraft som avgör vilka löneökningar Sverige kan bära. Vid årskiftet inleds avtalsförhandlingarna 2023.

På den här sidan samlar vi senaste nytt om avtalsrörelsen till dess att ett nytt normerande märke sätts på den svenska arbetsmarknaden.

Under avtalsförhandlingarna för 2023 kommer arbetsgivare och fack att förhandla om löner och arbetsvillkor för 2,2 miljoner löntagare i 450 avtal. I december kommer industrins parter att växla krav och under våren – senast den 31 mars 2023 – sätts märket för resten av arbetsmarknaden.

Vi förklarar vanliga begrepp som exempelvis märket, kollektivavtal och avtalsförhandlingar. Vi presenterar våra avtalsområden, våra fackliga motparter och en tidplan för förhandlingarna. Du hittar också en ordlista över vanliga ord och begrepp i avtalsförhandlingarna samt svar på de vanligaste frågorna.

Glöm inte att prenumerera på Avtalsnytt, Industriarbetsgivarnas nyhetsbrev för avtalskommunikation.

Medieförfrågningar?

Vill du komma i kontakt med någon av Industriarbetsgivarnas talespersoner? Vänligen kontakta vår kommunikationsavdelning.

Per Hidesten och Jonas Hagelqvist talar på pressträff
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna och Jonas Hagelqvist, vd IKEM, under en pressträff inför Avtal 2023

Våra kollektivavtal, svar på vanliga frågor, mallar och arbetsrättslig information hittar du på Industriarbetsgivarguiden. För att kunna ta del av informationen på Industriarbetsgivarguiden behöver du skapa ett användarkonto. Det gör du här. Saknar du ert medlemsnummer, kontakta oss på info@industriarbetsgivarna.se.

Vad vill Industriarbetsgivarna i avtalsförhandlingarna?

Under avtalsrörelsen 2023 kommer arbetsgivare och fack att förhandla om löner och arbetsvillkor för 2,2 miljoner löntagare i 450 avtal.

För oss är svensk industris konkurrenskraft, produktivitetsutveckling och långsiktiga möjlighet att främja sysselsättningen våra främsta ingångsvärden.

Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna

Den kommande avtalsrörelsen kommer att ske i en miljö av flera stora negativa omvärldsfaktorer. Dessutom har Sverige höga arbetskraftskostnader relativt omvärlden och den globala tillväxten skrivs ned i snabb takt i spåren av ökade energipriser och centralbankernas räntehöjningar.

Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna. Foto: Rikard Westman.

Fakta om Avtal 2023

Avtalsrörelse

En avtalsrörelse innebär att flera förhandlingar om nya kollektivavtal pågår mer eller mindre samtidigt.

Industriarbetsgivarna förhandlar om totalt 17 kollektivavtal under avtalsrörelsen, de olika kollektivavtalen är ibland gemensamma mellan Industriarbetsgivarna och flera motparter och ibland med enbart en motpart. Industriarbetsgivarna har 7 motparter (GS-facket, IF Metall, Ledarna, Pappers, SEKO, Sveriges Ingenjörer och Unionen).

När ett kollektivavtal har löpt ut upphör den så kallade fredsplikten. Ett fackförbund kan då varsla om och vidta stridsåtgärder – exempelvis strejk – för att få igenom sina krav.

Arbetsgivarna kan också vidta stridsåtgärder för att få igenom sina krav, exempelvis lockout – utestängning från arbetsplatsen.

I Sverige finns det över 110 centrala parter som består av 50 arbetsgivarorganisationer och drygt 60 fackförbund, som tillsammans tecknar drygt 680 kollektivavtal.

Avtalsförhandlingar

Avtalsförhandlingarna inleds när facken och Industriarbetsgivarna presenterar sina respektive krav.

Ofta krävs flera förhandlingsomgångar innan uppgörelse kan träffas. Industriarbetsgivarnas förhandlingsledning består av vd Per Hidesten, förhandlingschef Per Widolf och biträdande förhandlingschef Kristina Karmestedt Estman och utförs tillsammans med förhandlare och experter på arbetsgivaravdelningen.

Industriavtalet

Industriavtalet är tillkommet för att bryta den spiral av kostnadsökningar som hämmade Sveriges ekonomiska utveckling under 1970- och 1980-talen.

Sverige hade under 1970- och 1980-talen en historia av okontrollerade löneökningar, vilket ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades. Detta berodde på att några fack fick igenom sina krav, vilket gjorde att andra fack kunde ställa liknande eller högre krav i sina förhandlingar. På så sätt kom en spiral av kostnadsökningar att sätta i gång. Det lade också grunden till att fack och arbetsgivare inom industrin träffade Industriavtalet 1997 (ett avtal som förnyades 2011) som innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige.

Avtalet reglerar bland annat hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till.

Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas bud och krav. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en period då OpO ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.
Industriarbetsgivarnas motparter, undantag Pappers, har skrivit under Industriavtalet.
Läs mer om Industriavtalet här.

Kollektivavtal

Kollektivavtal är avtal om arbetsvillkoren för företag och anställda i en bransch eller för en större del av arbetsmarknaden. Avtalen träffas mellan arbetsgivarorganisationer, som företräder företag, och arbetstagarorganisationer (fackförbund), som företräder anställda.

Företag som är medlemmar i en arbetsgivarorganisation som har träffat ett nytt kollektivavtal blir bundna att följa vad som står i avtalet om löner, arbetstider, försäkringspremier för de anställda etc. De anställda lovar att följa arbetsvillkoren, att inte strejka eller att vägra arbeta så länge som kollektivavtalet gäller.

Det innebär att parterna (arbetsgivarna och facken) har fredsplikt – fredsplikt innebär förbud mot att vidta stridsåtgärder som exempelvis strejk eller blockad. Ett träffat kollektivavtal skapar därmed arbetsfred. Företagen och de anställda vet genom avtalet vad som gäller och får den förutsägbarhet som är viktig för att kunna planera för framtiden.

I dag behöver ett kollektivavtal inte alltid reglera lönerna i detalj. Däremot kan avtalet ange förutsättningarna för lönesättningen eller hur man på företaget ska göra om fack och arbetsgivare är oeniga.

Märket

För att svenska företag ska kunna konkurrera med företag i andra länder kan inte arbetskostnaderna – löner och kostnader för exempelvis försäkringar – öka mer här hemma än i andra länder utan att de svenska företagen förlorar i konkurrenskraft, och i värsta fall måste minska sin verksamhet i Sverige. Att ”sätta märket” innebär att sätta riktmärket, normen, för löner och avtalsvillkor.

Industrins exportintäkter svarar för hälften av Sveriges BNP, och de exporterande industriföretagens konkurrenskraft avgör hur det går med jobb, välstånd och välfärd i Sverige. Reallönerna har sedan 2008 ökat ohållbart. Det har försämrat vår relativa konkurrenskraft med företagsnedläggningar och arbetslöshet som följd. Löneökningarnas nivå måste ligga inom ramen för exportföretagens förmåga att bibehålla sin konkurrenskraft – det vi kallar för ”märket”. 

Det finns dock röster i debatten som ifrågasatt ”märket” och exportindustrins normerande roll. Om vi inte förmår att värna den konkurrensutsatta industrins normerande roll för hela arbetsmarknaden, kommer följden att bli företagsutslagning, ökad arbetslöshet och sämre reallöneutveckling för alla. 

Om andra branscher i Sverige får högre löneökningar än vad exportindustrin kan bära, riskerar vi en löne- och inflationsspiral som urholkar konkurrenskraften. Under 1970- och 80-talen hade vi okontrollerade löneökningar, med hög inflation, sämre konkurrenskraft samt uteblivna förbättringar för de anställda. 

Industriavtalet – som tolv arbetsgivarorganisationer och fem fackliga organisationer skrev under 2011 – slår fast att industrins parter ska sätta nivån för löneökningar och verka för att arbetsmarknadens parter respekterar det. 

Det bör understrykas att Industriavtalet har följts av motsvarande samarbetsavtal på de flesta andra områden – inom privat såväl som offentlig sektor – där den konkurrensutsatta sektorns normerande roll betonats. I Medlingsinstitutets uppdrag ingår idag att ta tillvara och upprätthålla denna samsyn om den normerande rollen, och Industriavtalets ställning på svensk arbetsmarknad står därmed i fokus för institutets arbete. Klicka här för en illustrationsbild över märket.

1970- och 1980-talens okontrollerade ökningar och försämrade svenska konkurrenskraft banade väg för Industriavtalet som träffades 1997.

Sverige hade under 1970- och 1980-talen en historia av okontrollerade löneökningar, vilket ledde till hög inflation och till att Sveriges konkurrenskraft försämrades. Detta berodde på att några fack fick igenom sina krav, vilket gjorde att andra fack kunde ställa liknande eller högre krav i sina förhandlingar. På så sätt kom en spiral av kostnadsökningar att sätta i gång. Det lade också grunden till att fack och arbetsgivare inom industrin träffade Industriavtalet 1997 (ett avtal som förnyades 2011) som innebar ett nytt sätt att se på förhandlingar och konfliktlösning i Sverige.

Industriavtalet syftar bl.a. till en kontrollerad lönebildning som ska stärka den internationella konkurrenskraften. Avtalet reglerar bland annat hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas kraven. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en period då OpO ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.

Industriarbetsgivarnas motparter, undantag Pappers, har skrivit under Industriavtalet.

Industrirådet
Industrirådet (tidigare Industrikommittén) består av ledande företrädare för svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrisektorn. Deras uppgift är att följa och främja tillämpningen av Industriavtalet.

De fackliga motparterna på tjänstemannasidan är Ledarna, Unionen och Sveriges Ingenjörer. På arbetarsidan är motparterna GS-facket, IF Metall och Svenska Pappersindustriarbetareförbundet (Pappers). Läs mer om Industriarbetsgivarnas avtalsområden här.


Kontakt

Per Widolf
Per Widolf
Förhandlingschef
Kristina Karmestedt Estman
Kristina Karmestedt Estman
Biträdande förhandlingschef