Under lång tid har det genomförts en räcka politiska åtgärder som försämrat lönsamheten för planerbar elproduktion eller till och med gjort den olönsam. Det har följaktligen bidragit till minskat kraftproduktion från dessa kraftslag.
Syftet med att införa skatter och eller regleringar inom en verksamhet är ju just att produktionen där ska minska. Regeringen motiverade också skatteskärpningarna på kraftvärmeproduktionen med att ”Sverige ska gå före på klimat- och miljöområdet”.
Den svenska energikrisen beror till betydande del, men inte enbart, på faktorer som ligger utanför svenska politikers förmåga att påverka. Detta hindrar inte att mycket kan göras även i Sverige för att förbättra situationen. Till att börja med krävs att en hel del av de skatte- och regelförändringar som genomförts de senaste åren rullas tillbaka.
I en artikel går Industriekonomerna igenom en stor del av de pålagor som sammantaget kraftigt minskat lönsamheten för produktion av el i kärnkraft- och kraftvärmeverk i relation till andra kraftslag. Döm själv om det är marknaden eller politiken som stängt kärnkraften.
Fordon och kemi bakom industrins lyft i juli
Industriproduktionen i juli i siffror från SCB denna vecka visar ett rejält produktionslyft jämfört med juni enligt säsongsrensade data. Bidraget kom framför allt från kemi/läkemedel samt maskin- och motorfordonsindustri.
För motorfordon har det som vi tidigare påpekat varit rejält hoppigt månad för månad. Uppenbarligen rullade det in lite fler bristkomponenter än förväntat och den säsongsrensade produktionsnivån fick ett lyft i juli. Kemi och läkemedel har gått riktigt bra sedan lång tid tillbaka. I juli var här den justerade produktionsnivån 43 procent högre i volym än juli förra året.
Det rättvisa priset kommer surt efteråt
Det pågår just nu en debatt i Sverige om i vilken utsträckning företagen passar på att ”överkompensera sig” i tider av snabbt stigande inflation, genom att höja priserna ”för mycket”. Riksbanken har lyft frågan och regeringen har till och med uppdragit åt Konjunkturinstitutet att undersöka saken.
Det är dock knappast en uppgift för det politiska systemet att reglera på vilka grunder företagen sätter sina priser på mikronivå. Möjligen är det ett tecken på de senaste årets tydligt ökade inslag av politisk inblandning och detaljstyrning av ekonomin. I grund och botten är det ju så att ett företag som höjer priset för mycket förlorar sina kunder.
Resonemang kring det rättvisa priset fördes redan inom den så kallade Skolastiska traditionen under 1200-talet. Här dyker namn som Albertus Magnus och Thomas Aquinas upp. Efter en hel del funderande kom skolastikerna till slutsatsen att det rättvisa priset är ungefär synonymt med det pris som uppstår vid jämvikt under marknadsformen perfekt konkurrens även om den terminologin inte användes på den tiden. En mer generell tolkning av det rättvisa priset är att det helt enkelt handlar om marknadspriset.
Skenande inflation och kraftigt stigande räntor är ett pris allmänheten tvingas betala i spåret av den gigantiska monetära impulsen som centralbanker injicerade i samband med pandemin.
Om Industriekonomerna
Industriarbetsgivarnas och Teknikföretagens ekonomer analyserar konjunkturutvecklingen och tillväxtförutsättningarna i omvärlden och Sverige, arbetsmarknaden, penningpolitiken med mera. Vi ger vår egen bedömning av vad den senaste statistiken visar på dessa områden. Vår utgångspunkt är att klargöra bilden av vad utvecklingen innebär för industrins förutsättningar och dess effekter på resten av ekonomin.
Industriarbetsgivarna:
Kerstin Hallsten, chefekonom, kerstin.hallsten@industriarbetsgivarna.se
Teknikföretagen:
Mats Kinnwall, chefekonom, mats.kinnwall@teknikforetagen.se
Lena Hagman, ekonom, lena.hagman@teknikforetagen.se
Bengt Lindqvist, ekonom, bengt.lindqvist@teknikforetagen.se
Robert Tenselius, ekonom, robert.tenselius@teknikforetagen.se