Debattartikeln publicerades i Dagens industri den 18 juni
Representanter för arbetsgivare från EU:s 27 medlemsländer har samlats i Luleå, i ett tvådagarsarrangemang organiserat av arbetsgivargruppen i EU:s ekonomiska och sociala kommitté, EESK, tillsammans med Byggföretagen och Industriarbetsgivarna. Avsikten är att på plats diskutera förutsättningarna för den gröna omställningen, hållbar tillväxt och EU:s nya konkurrenskraftsagenda.
Sveriges ordförandeskap i EU går mot sitt slut. Sverige har under sitt ordförandeskap lyckats att sätta företagens och EU:s konkurrenskraft högst upp på den politiska agendan. En ny långsiktig konkurrenskraftsagenda har lanserats, liksom ett antal enskilda förslag med syftet att förbättra EU:s situation globalt. Detta är positivt.
Vi måste nu se till att detta fokus inte tappas bort, för bristen på konkurrenskraft är reell. Europas andel av den globala ekonomin har minskat under längre tid. 1990 stod EU för runt 25 procent av världens BNP. Motsvarande siffra för 2020 var 15 procent och 2050 spås den bli mindre än 10 procent.
Det finns ett akut behov av att återta mark. Den gröna omställningen ger oss en sådan möjlighet. Hur framgångsrik den blir beror dock i slutändan på hur väl vår ekonomi som helhet fungerar.
Konkurrenskraften bygger på företagens förmåga att lyckas på en global marknad på ett lönsamt sätt. Europas framtida ekonomiska tillväxtutsikter kommer i allt högre grad att bero på dess förmåga att öka produktiviteten. Detta kräver en välbalanserad politik för att stödja innovation, öka kompetensen, minska stelheten på arbets- och produktmarknaderna och möjliggöra en bättre resursfördelning.
Vi efterlyser politiska åtgärder inom framför allt tre handlingsområden:
• För det första: Reglering och beskattning måste bli mer företagsvänlig. Vi behöver inte fler pålagor och byråkrati, utan en politik som främjar entreprenörskap och uppmuntrar företag att förnya, investera och handla. All EU-policy måste styras utifrån regelförbättringsperspektiv med minskning av företagens regelbörda och principen ”one in one out” genomförd fullt ut. Vi välkomnar att EU-kommissionen under våren har börjat tillämpa sin nya så kallade konkurrenskraftskontroll något som vi arbetsgivare har efterlyst under de senaste två åren.
• För det andra: Den inre marknaden är EU:s största framgångsfaktor och garanterar fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. En välfungerande inre marknad, med fri rörlighet och lika konkurrensvillkor företag emellan, är en grundförutsättning för Europas globala konkurrenskraft och därmed för den gröna omställningen.
Detsamma gäller möjligheten att kunna attrahera, anställa och utveckla kvalificerade medarbetare. Idag hindrar kompetensbristen företag att utveckla och sälja sina produkter och tjänster. Den fria rörligheten för arbetskraft och tjänster och matchningen på arbetsmarknaden kan förbättras genom att förbättra ömsesidigt erkännande av utbildnings- och examensbevis från skolor och högre utbildning. EU kan också bidra till att underlätta för arbetskraft från tredje land.
• För det tredje, och inte minst viktigt: Företagen behöver tillgång till grundläggande produktionsresurser till konkurrenskraftiga priser. Detta handlar om energi, råvaror, arbetskraft, kapital och data. Ökad hållbarhet kräver ökad elektrifiering. Det krävs också råvaror som till exempel både cement, bergmaterial och konstruktionsmaterial för gruvdrift, vindkraftverk och fossilfria industrianläggningar.
Just nu hanteras i EU ett par lagförslag som avser att säkerställa tillgången i Europa till vissa utvalda, strategiska råvaror, och påskynda miljötillståndsprocesserna för vissa utvalda så kallade gröna projekt. Detta är bra då tillståndsgivningen ofta präglas av långa handläggningstider och oförutsebara processer. Den gröna omställningen kräver snabbare och mer balanserade tillståndsprocesser. Detta bidrar till att stärka sysselsättningen och som därmed kan bidra till välfärden.
Men det selektiva anslaget med snabbspår för vissa särskilt identifierade, gröna verksamheter som EU föreslår är problematiskt då andra samhällsviktiga projekt riskerar nedprioriteras. Alla råvaror är viktiga. Industrisatsningar, gruvbrytning, infrastruktur, bostäder och elförsörjning hänger ihop och varje enskilt tillstånd i värdekedjan är relevant för slutprodukten.
Sverige kommer den 1 juli att lämna över ordförandeskapet till Spanien, som valt att fokusera på andra frågor. Vi kommer i våra nätverk att driva på för att se till att företagens och EU:s konkurrenskraft stannar kvar högst upp på EU:s policyagenda även i fortsättningen.
Stefano Mallia, ordförande, EESK:s arbetsgivargrupp
Per Hidesten, VD i Industriarbetsgivarna
Mats Åkerlind, vice VD i Byggföretagen
Christian Ardhe, ledamot i EESK:s arbetsgivargrupp
