Repliken publicerades på DN debatt den 3 maj
Daniel Lind, Facken inom industrins produktivitetskommission, har fel – inflationen har inte givit frukter som närapå ensidigt skördats av företagen (DN Debatt 1/5). Sanningen är att stigande inflation och räntor har ökat kapitalkostnaderna för företagen och de väntas vara fortsatt höga jämfört med åren innan pandemin.
Industriavtalet tillkom 1997 och enligt detta ska löneförhandlingarna leda till att förstärka industrins konkurrenskraft och skapa goda villkor för företagens anställda. Fokus ligger framför allt på den på den internationella konkurrenskraften. Industriavtalet är framåtblickande och fokuserar inte på kompensation. För tydlighetens skull finns det ändå anledning att bemöta Linds argument.
En viktig förklaring till att inflationen steg kraftigt 2022 var att elpriserna skenade. De ökade kostnaderna som detta innebar för hushåll och företag har regeringen delvis kompenserat för. Något som inte fångas upp i beräkningarna av reallönernas utveckling.
Den höga inflationen är ett globalt fenomen. Exklusive energi har dock den svenska inflationen varit högre än i andra jämförbara länder, vilket kan förklaras av den försvagade svenska kronan.
Vissa branscher gynnades av höga världsmarknadspriser i kombination med en svag växelkurs. Nu går det åt motsatt håll.
Den svaga kronan är också en viktig anledning till att den så kallade vinstandelen i näringslivet steg. Under 2023 exporterade svenska företag varor och tjänster till ett värde av cirka 55 procent av BNP. Vissa branscher gynnades av höga världsmarknadspriser i kombination med en svag växelkurs. Det bidrog till att vinstandelen i näringslivet ökade. Nu går det åt motsatt håll då många av dessa världsmarknadspriser har fallit tillbaka.
Näringslivets vinstandel räknas ut som driftöverskottets andel av förädlingsvärdet i näringslivet. I nationalräkenskaperna definieras driftöverskottet som det överskott som uppstår i produktionen innan hänsyn har tagits till kapitalkostnaderna. Det blir därför missvisande att tala om detta som företagens vinster i vanlig mening när vi vet att kapitalkostnaderna för företagen, framför allt i form av höga räntor, steg under den här perioden och väntas vara fortsatt höga jämfört med åren innan pandemin.
Ett allt för ensidigt fokus på näringslivets vinstandel kan därför göra att man inte landar rätt i analysen. Detta kan till exempel illustreras i Konjunkturinstitutets mätningar av lönsamhetsomdömet i näringslivet som legat klart under sitt historiska genomsnitt sedan slutet av 2022.
Inom industrin väntas dessutom vinstandelen sjunka markant under 2024. Samtidigt sjunker sysselsättningen inom industrin och anställningsplanerna är negativa. Många företag har trots lägre efterfrågan valt att övervintra personal vilket har inneburit en lägre produktivitet. Detta är kostsamt och ohållbart på sikt. Om vändningen inte kommer i tid finns risk för fler konkurser och en svagare arbetsmarknad.
Att i det här läget måla upp en bild av en rekordhög lönsamhet inför avtalsrörelsen riskerar att leda helt fel.
