Industriavtalet

Industriavtalet (Industrins samarbets- och förhandlingsavtal) är ett samarbetsavtal mellan arbetsgivarna och facken inom industrin. Avtalet har undertecknats av medlemmarna i Industrirådet som består av företrädare för svenska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom industrisektorn.

Avtalet reglerar bland annat hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Avtalet slår fast att det är industrins förutsättningar som är utgångspunkten för förhandlingar och att parterna ska beakta lönebildningens konsekvenser på inflation, sysselsättning och konkurrenskraft.

Avtalets syfte är att förena industrins parter i en strävan att förstärka industrins konkurrenskraft och skapa goda villkor för företagens anställda.

Industriavtalet kom till för att bryta den spiral av kostnadsökningar som hämmade Sveriges ekonomiska utveckling under 1970- och 1980-talen. Avtalet innebar ett nytt sätt att se på avtalsförhandlingar som konfliktlösning på arbetsmarknaden. 

Förhandlingarna förbereds genom att parterna tar fram förhandlingsmål och krav. Därefter utväxlas bud och krav. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en period då OpO (opartiska ordföranden), som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna.

Bland Industriarbetsgivarnas motparter har GS-facket, IF Metall, Sveriges Ingenjörer och Unionen undertecknat Industriavtalet. Ledarna och Pappers har valt att inte underteckna Industriavtalet.