Debattartikeln publicerades på Dagens industri den 27 maj 2026.
Industrin har under flera år påtalat vikten av ett väl fungerande system för korttidsarbete. Ett sådant system skyddar i grunden konkurrenskraftiga företag och jobb vid tillfälliga och allvarliga kriser och är därför bra för Sverige. Under finanskrisen 2008-2009, då Sverige saknade ett system för korttidsarbete, var uppsägningar den åtgärd som industrin vidtog och det bidrog till att i grunden konkurrenskraftiga verksamheter slogs ut eller kraftigt minskade och omkring 100 000 industrijobb försvann.
Under pandemin, då ett korttidssystem fanns på plats, kunde många företag tillämpa korttidsarbete i stället för att säga upp anställda. Detta förhindrade att långsiktigt livskraftiga verksamheter och jobb försvann. När den akuta krisen var över kunde de företag som tack vare korttidsarbete kunnat behålla sina anställda och deras kompetens snabbt återgå till normal produktion och möta stigande efterfrågan utan att förlora marknadsandelar.
I dag är omvärldsläget minst sagt turbulent och kriget i Mellanöstern innebär en ökad risk för en global ekonomisk kris. Mitt i detta står den mycket allvarliga situationen i Hormuzsundet, en av världsekonomins mest kritiska transportleder, och svenska företag följer utvecklingen noggrant.
I en intervju i Dagens Industri (den 27 april) öppnade finansminister Elisabeth Svantesson dörren på glänt för att reformera korttidsarbete. Hon öppnade upp för att ”utveckla och anpassa” dagens system, beroende på utvecklingen. Detta är givetvis glädjande. Samtidigt är det oroväckande att en reform enligt finansministern förefaller vara aktuell först om en kris redan skulle vara över oss.
Vi – fack och arbetsgivare inom industrin – har under lång tid påtalat att dagens system för korttidsarbete inte är tillräckligt välfungerande och konkurrenskraftigt. Bristerna uppdagades under pandemin då systemet testades för första gången. Det öppna och permanenta systemet som kom att användas är till att börja med inte utformat för en omfattande kris. Regering och riksdag tvingades därför att lagstifta om en lång rad, mycket hastigt och bristfälligt utredda, tillfälliga förstärkningar och regeländringar. Regelverket var svårt att förstå och tillämpa för både företag och myndigheter, administrationen var betungande och förutsebarheten brast.
Dessutom är dagens öppna och permanenta system inte tillräckligt konkurrensneutralt i jämförelse med andra länder, då Sverige har regler som är mindre fördelaktiga än i viktiga konkurrentländer, som exempelvis Tyskland. Sammantaget har det lett till en stor osäkerhet hos företagen om de, vid nästa stora kris, kan förlita sig på systemet. Vi riskerar därför att hamna i samma läge som vid finanskrisen – med den skillnaden att vi har ett system, men som riskerar att inte användas.
Effekterna i Sverige av en större kris kan därtill komma att förstärkas av att industrikoncerner, som är globalt verksamma och konkurrensutsatta och ofta har liknande verksamheter i flera länder, väljer att behålla verksamheter och jobb i länder med väl fungerande system för korttidsarbete och lägger ner verksamheter i länder med sämre fungerande system. Dessa negativa effekter riskerar att bli mer omfattande för varje större kris där Sverige står utan ett välfungerande system för korttidsarbete.
Problemen med att tillämpa korttidsarbete under pandemin förvärrades av att regelverket beslutades och trädde i kraft parallellt med att krisen slog till med full kraft och att regelverket dessutom ändrades flera gånger under pandemins lopp. Att vänta till en brinnande kris med att genomföra ett forcerat lagstiftningsarbete i ett redan komplext regelverk där mycket stora värden står på spel riskerar att urholka systemets trovärdighet som alternativ för att hantera allvarliga kriser. Systemet med korttidsarbete behöver för att fylla sitt syfte upplevas som trovärdigt och förutsebart. Förutsättningarna för stöd måste därför vara kända och tydliga för företag, parter och ansvarig myndighet innan en kris slår till.
Vi påminner om att det finns ett färdigt förslag som vi, fack och arbetsgivare, står bakom. Utredningen En ny lag om stöd vid korttidsarbete – ett mer förutsägbart, förenklat och stärkt regelverk (SOU 2022:65) adresserar bristerna i dagens korttidssystem.
Det förslag som utredningen har lagt fram skulle innebära ett mer konkurrensneutralt, förutsebart och välfungerande system för korttidsarbete. De två nuvarande systemen, det som regeringen kan aktivera och det öppna och permanenta systemet, ersätts med ett enda system för korttidsarbete som baseras på det öppna och permanenta systemet, men med justerad stödperiod och karenstid. Regeringen ska också kunna genomföra redan förberedda förstärkningar av systemet vid en synnerligen djup lågkonjunktur. Vidare föreslås bland annat att stödkriterierna delvis ändras, där utgångspunkten är ett betydande behov av arbetstidsminskning, samt att ansökningsförfarandet förenklas. Detta för att underlätta prövningen av rätten till stöd, göra stödet mer träffsäkert samt skapa ökad förutsebarhet och rättssäkerhet.
Elisabeth Svantesson uttryckte även i intervjun med Dagens Industri att varje kris har sin särart. Det utredda och föreslagna systemet är dock inte utformat för en specifik kris, utan kan användas i olika typer av tillfälliga, allvarliga och externt orsakade kriser. När en tillfällig, allvarlig och externt orsakad kris, oavsett vilken, slår till och hotar långsiktigt livskraftiga och internationellt konkurrenskraftiga jobb och företag, behövs ett system som hanterar krisens konsekvenser – det vill säga nedgång i produktion – och som säkerställer företagens förmåga att växla upp igen när krisen vänder. Regeringen behöver nu gå vidare med utredningens förslag så att Sverige står väl rustat innan nästa kris är här.
För industrirådet
Pia Sandvik, vd Teknikföretagen
Peter Hellberg, ordförande Unionen
Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna
Marie Nilsson, ordförande IF Metall
Lena-Liisa Tengblad, vd Gröna Arbetsgivare
Madelene Engman, förbundsordförande GS Facket
