Filmer från seminariet
Referat från seminariet
”Det var många som höll andan då industriavtalets parter satte sig till förhandling. Men parterna höll huvudet kallt. Det blev ingen konflikt utan ett tvåårigt avtal. Det var inte en självklarhet” inledde Jörgen Huitfeldt som modererade seminariet.
Seminariets första panel med Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna, Marcus Dahlsten, vd Transportföretagen, Ulrika Lindstrand, förbundsordförande, Sveriges Ingenjörer och Pontus Georgsson, förbundsordförande Pappers.
Vad tycker ni om utfallet?
– Industriavtalet kunde leverera i hög inflationsmiljö, konstaterade Marcus Dahlsten.
– Alla våra Pappersmedlemmar påverkas av omvärldsläget och inflationen. Vi jobbade hårt på båda sidor för att förklara att det inte skulle gå att kompensera inflationen.
Per Hidesten framhöll att parterna kommit fram till ett bra avtalsinnehåll.
– Det är bra med ett tvåårigt avtal för konkurrenskraften och det blev ett avtal som bidrar till att kunna komma tillbaka till ett normalläge i ekonomin. Men när vi pratar om nivån, det här är högsta utfallet sedan Industriavtalet kom till. Det ställer stora krav på företagen att kunna konkurrera.
Ulrika Lindstrand svarade att det är en styrka för att parterna lyckats komma överens i den svåra tiden.
– Situationen var ny för många. Det blev en stor pedagogisk övning att förklara inflationen men vi ska påminna oss om att industriavtalet kom till i en orolig tid.
Industriavtalet har överlevt flera kriser, vad är det som gör att det fungerar? Modellen är robust. Det finns många faktorer som spelar in.
– Det finns en utvecklingsdel med frågor som ska stärka industrins konkurrenskraft. Det går inte att komma ifrån att 25 år med prövningar har svetsat till modellen fortsatte Ulrika Lindstrand.
Finns det en rörelse att fler skulle vilja ansluta sig till Industriavtalet?
– Får jag spekulera framåt, det vore bra om märket blir bredare men då kan också förhandlingarna bli svårare, sa Pontus Georgsson.
Men Marcus Dahlsten höll inte med.
– Jag tror på förbundsavtalsförhandlingarna. Det blir annars ett för långt snöre. Det är den konkurrensutsatta industrin som ska förhandla märket. Om man dessutom tar in omständigheterna att lösa alla andras problem blir det fel. Industriavtalet är inte perfekt men det fungerar.
Vilka är bristerna och svagheterna med att bredda?
– Det måste vara de som har ett gemensamt intresse som ska ta ansvar för Industriavtalet. Vi är ett exportberoende land. Konkurrenskraften är helt central. Bevisligen fungerar industriavtalet bra. Det är inte bra att experimentera med andra modeller, sa Per Hidesten.
Så välkomnades den andra panelen bestående av Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör, Svenska Dagbladet, SvD, Per Widolf, förhandlingschef Industriarbetsgivarna och Irene Wennemo, generaldirektör, Medlingsinstitutet.
Vilka är de viktigaste faktorerna för Industriavtalet att vara relevant framåt?
– Industriavtalet fyller 26 år men den nuvarande formen är från 2011 – vi har anpassat och förändrat Industriavtalet med det. Det som har stor betydelse är samverkansdelarna där vi jobbar partsgemensamt med till exempel energifrågor, sa Per Widolf.
– När vi industrins parter tillsammans med våra huvudmän gör en samhällsanalys är det fack och arbetsgivare i armkrok som gör det. Jag skulle säga att det finns en gemensam analys i alla frågor. Vi ska verka för att stärka industrins internationella konkurrenskraft och då skapas goda arbetsvillkor och löner.
Per Widolf fortsatte.
– Jag är så konservativ, att jag tror att Industriavtalet kommer alltid vara modernt.
Irene Wennemo lovordade parterna som tagit ansvar.
– Den här gången när det var så svårt klarade parterna själva att lösa förhandlingarna. Även Transportarbetareförbundet som stod utanför tog ansvar. Det borde ha varit jättesvårt men det klarades utan medling.
– Vårt sätt att förhandla löner har stärkts. Övriga Europa har inte fått högre löner än oss men de har haft fler strejker och problem. Nu tittar Finland på vår modell och vill göra likadant.
Tove Lifvendahl skrev i våras en ledare i SvD om Industriavtalets styrka och på plats på seminariet framhöll hon Industriavtalet som ett viktigt och värdefullt exempel på när politiken inte blandar sig i och när parter tar ansvar.
– Politiken är en småbarnsförälder som plockar fram mönstrade plåster i stället för att säga som det är. Parterna har i stället stått upp för sina medlemmar. De skaffar sig inte popularitetspoäng.
– Lönenivåerna ska inte vara föremål för politiska beslut.
Hur skapar man ett förhandlingsklimat som håller långt?
– Vi är företrädare för våra medlemmar. Det vet våra motparter. Vi jobbar fortlöpande med frågor tillsammans och det bygger ett förtroende i förhandlingsprocessen, sa Per Widolf.
Irene Wennemo förklarade att förhandling och politisk påverkan har vuxit ihop. EU-frågor är ett exempel.
Kommer avtalet finnas i 26 år till?
Ja, men det kommer att utvecklas. Någon annan rimlig modell har aldrig presenterats avslutade Per Widolf.
