Den här debattartikeln publicerades ursprungligen i Dagens industri den 20 december 2023.
En stark, robust och konkurrenskraftig basindustri är hjärtat i svensk ekonomi, grunden för vårt välstånd och en del av Sveriges beredskap. Därför är det viktigt med trygga, stabila och långsiktiga villkor för att kunna hantera tider av kris och oväntade händelser i omvärlden. Då kan industrijobben både räddas kvar och skapa nya jobb och fortsatt bidra till samhällsnyttan.
Industrin är ryggraden i svensk ekonomi. Delvis genom det ekonomiska värde exporten genererar och delvis genom de arbetstillfällen industrin skapar. Under 2020 sysselsatte basindustrin omkring 170 000 personer och industrin i helhet 800 000 personer. Basindustrins verksamheter är spridda över hela landet och har därför stor regional betydelse. Industrin skapar stora ekonomiska värden till välfärden
Sker störningar i industrin får det stora konsekvenser. Därför är det viktigt med stabila förutsättningar, och goda ramvillkor, som stabil till gång till tillräckligt med fossilfri el, fungerande kompetensförsörjning och villkor som kan anpassas till ändrade förutsättningar. På så vis kan industrin hantera oväntade händelser och störningar med mildrade konsekvenser. Det handlar om att kunna säkra jobben och att ha förmågan att minska och lindra avbrott i försörjningskedjan samt begränsa effekterna därav.
Industriavtalet har haft en viktig roll för stabilitet i kristider. I lägen där det är svårt att förutse utvecklingen har industrins parter levererat avtal som varit en stabiliserande kraft på svensk arbetsmarknad i 26 år. Industriavtalet kom till för att stärka industrins konkurrenskraft och för att skapa goda villkor för företagens anställda. Det har levererat i en pandemi, under geopolitisk oro, under krig i Ukraina och med höga energipriser och hög inflation.
Basindustrin exporterar majoriteten av det som produceras. Hela 90 procent av det förädlingsvärde som skapas går på export och därför har omvärldsläget stor betydelse. Rysslands anfallskrig mot Ukraina och erfarenheterna från pandemin tydliggör vikten av att ta vara på och utveckla lärdomarna samtidigt som vi utvecklar en motståndskraftig, trygg och konkurrenskraftig basindustri.
Finanskrisen fick stor påverkan på svensk industri, under åren 2007 till 2015 försvann omkring 100 000 industrijobb i Sverige. Efter finanskrisen utvecklade industrins parter och den dåvarande regeringen ett system för att bibehålla flexibilitet och jobb, ett nytt system för korttidsarbete för kommande kriser. På Industriarbetsgivarnas avtalsområden inom basindustrin tog vi också för stål och metallindustrin fram arbetstidslösningar som trygghet och flexibilitet för att öka flexibiliteten.
Nästa kris blev pandemin 2020 med det högsta antalet varsel hos Arbetsförmedlingen sedan 1975. Men pandemin blev inte basindustrins kris. Det togs fram ett uppdaterat system för korttidsarbete, som snabbt kom på plats genom de erfarenheter industrin hade med sig från finanskrisen.
Korttidsarbetet är den åtgärd eller stöd som har haft störst betydelse för industrin genom att kunna undvika varsel och uppsägningar. Stödet har varit anpassat till industrins förutsättningar. Utan krisåtgärderna hade situationen varit betydligt allvarligare.
Industrin var också snabb att ställa om produktionsscheman och logistikflöden. Många företag ställde också snabbt upp med vaccination på arbetsplatserna.
Utmaningarna upphörde dock som bekant inte när pandemin avtog. Rysslands anfallskrig mot Ukraina innebär en pågående kris i närområdet och de geopolitiska spänningarna tilltar. Något som innebär en allt mer ökad protektionism vilket i sin tur kan komma att påverka de globala värdekedjorna permanent.
Energikrisen är också delvis en följd av den geopolitiska instabiliteten. God tillgång på el har tidigare varit en konkurrensfördel för svensk industri. De höga kostnaderna innebär en nackdel för svenska företag som redan som ingångsvärde belastas av höga arbetskraftskostnader jämfört med flera konkurrentländer.
Regeringen är på god väg i arbetet med att bygga ut elförsörjningen men det brådskar och den gröna omställningen står på spel. Lyckas industrin inte ställa om tappar vi både jobb, planerade miljardinvesteringar till Sverige och går därmed också miste om nya jobb som hade kunnat skapas.
Samtidigt saknas det kompetens. Industrin behöver anställa mer än 20 000 yrkesarbetande individer varje år, men det utbildas årligen bara 2 500 elever med rätt profil på gymnasial nivå. Det är bra att regeringen satsar på fler platser till Yrkesvux och att omställningsstudiestödet för ett livslångt lärande och karriärväxling är på plats men det räcker inte fullt ut. Fler åtgärder behövs.
Utbildningarna behöver dimensioneras efter arbetsmarknadens behov och gymnasieutbildningarna borde spegla det regionala behovet av kompetens bättre. Vidare bör yrkesprogrammens koppling till industrin stärkas. Dessutom måste trösklarna för arbetskraftsinvandring sänkas och inte vara föremål för statlig inblandning i lönebildningen.
För industrin är det naturligt att försäkra sig mot tider av kris och ekonomiska utmaningar. För varje kris utvecklar vi flexibilitet och system för att kunna behålla industrins konkurrenskraft och att kunna behålla jobb i Sverige. Om basindustrin inte är konkurrenskraftig lägger den ned, med stora följder för lokalsamhället.
Konkurrenskraften är industrins främsta vapen. Därför är det av yttersta vikt att industrin förblir flexibel och motståndskraftig. Bara då kan den möta framtidens utmaningar, förverkliga den gröna omställningen, generera skatteintäkter och säkrajobben i Sverige.
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
Fredrik Gunnarsson, ansvarig kompetensförsörjning Industriarbetsgivarna
