Debattartikeln publicerades i Norrbottens-Kuriren den 13 januari
Det är välkommet att regeringen är tydliga med sin framtidsvision om den gröna omställningen och basindustrins framträdande roll i denna och om en samlad strategi för att accelerera detta i norra Sverige. Det är bra att det nya departementet kopplar ihop helheten med klimat, energi och näringsliv.
Kompetensförsörjningen är en ödesfråga för industrin och det är välkommet att frågan lyfts av regeringen. Men samtidigt är det olyckligt att regeringen i Tidöavtalet vill skärpa reglerna för arbetskraftsinvandring. Precis som industriföretag har kunder och underleverantörer över hela världen, rekryterar de också sina medarbetare globalt.
Basindustrin är viktig för Sverige. Med sin export bidrar stålet, järnet, malmen och skogens produkter till BNP, sysselsättning och välfärd. Ska industrin utvecklas, behålla sin konkurrenskraft och lyckas med den gröna omställningen måste den samtidigt ges rätt förutsättningar. En utmaning är det stora rekryteringsbehovet i Norrbotten. Därför behöver möjligheterna att hitta rätt kompetens till Norrbottens industrier prioriteras och förbättras. Men det finns stora utmaningar framåt. För samtidigt som industrin står inför fantastiska möjligheter med den gröna omställningen, behövs krafttag för att säkra industrins kompetensförsörjning. Rekryteringsbehovet inom basindustrin beräknas till drygt 11 000 personer i norra Sverige bara fram till 2026. Tas underleverantörer med handlar det om betydligt fler. Här spelar möjligheten till arbetskraftsinvandring utanför Europa en avgörande roll då det inte går att hitta tillräckligt med inhemsk kompetens.
Arbetskraftsinvandring har haft stor betydelse för svensk industri och för Sveriges välstånd, inte minst den arbetskraftsinvandring som skedde efter andra världskriget men så även i dag. Då svensk ekonomi växte på 1950-, 60- och 70-talet var arbetskraftsinvandringen hög.
I dag är behovet av arbetskraftsinvandring fortsatt stort för att kunna matcha den inhemska kompetensbristen. För industrin handlar det exempelvis om ingenjörer, automationstekniker, processoperatörer och svetsare. Enligt en rapport Svenskt Näringsliv tog fram 2018 visar arbetskraftsinvandringen ett bidrag till BNP på 34 miljarder kronor och på skatteintäkter på tolv miljarder kronor. Det visar att också den samhällsekonomiska utvecklingen gynnas.
Det är viktigt att utländska studenter och doktorander som studerat vid svenska högskolor och universitet stannar i Sverige. Men tyvärr ser vi att utländska högutbildade studenter och doktorander väljer att lämna landet på grund av snårig byråkrati för att i stället söka jobb i andra länder där deras kunskaper välkomnas och tas vara på.
Våra medlemsföretag kommer alltid att hämta majoriteten av sin kompetens från Sverige. Men där det råder brist på kompetens till jobb det är svårt att rekrytera till av olika anledningar, måste företagen kunna rekrytera från andra länder. Arbetskraftsinvandringen har bidragit till vårt näringslivs framgångar och att vi har en välfärd i världsklass. Detta faktum gör att vi är djupt bekymrade över att det nu börjar blåsa andra vindar. Regeringen måste tänka om.
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
