Sveriges framtida cementförsörjning är nu mycket osäker. Vi kan vara bara veckor från en stor kris för bygg- och anläggningsbranschen och övrig industri.
Konsekvenserna av den cementkris som Naturskyddsföreningen i en debattartikel i DN säger sig vara beredd att skapa blir förödande inte bara när det gäller jobb och ekonomi, utan också för den klimatomställning Sverige behöver. Nu krävs koordinering och saklighet, men framför allt en politisk vilja att hantera denna akuta situation.
Regeringen tillsatte i december i fjol en utpekad samordnare för den samhällsomställning som nu i stor förväntan sker i Norrbotten och Västerbotten med företagsetableringar och utbyggnader av befintliga verksamheter. Där arbetar alla aktörer tillsammans för att hitta vägar fram mot ett gemensamt mål: hållbar tillväxt. Exempelvis kunde tillståndsprocesserna för Northvolt och Facebook gå rimligt fort. I botten finns en gemensam vilja att hitta möjligheter att lösa frågor som uppstår, utifrån var och ens ansvar.
I fallet Gotland, Slite och cement är det precis omvänt. Alla pekar på alla, avvaktar sin del och vill göra så rätt att det närmast blir beröringsskräck. Frågan blir också känslig när den på individnivå kommer så nära i ett mindre samhälle.
Risken för missinformation blir också påtaglig. Här skulle verkligen koordinering behövas, för allas skull. Vi vill inte tro att detta beror på ovilja.
Tillståndet för kalkbrytning på Gotland Slite går ut den 31 oktober. För att undvika den värsta cementbristen och ett akut byggstop, röstade riksdagen igenom en särskild lag som gör det möjligt att pröva en ansökan om förlängt tillstånd för kalkstensbrytning. Lagändringen trädde i kraft den 15 oktober och ger ett tillfälligt, om än nödvändigt, andrum. Inom kort kommer regeringen att fatta sitt beslut när det gäller Slite.
Naturskyddsföreningen avser att överklaga regeringens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen. Ifall domstolen väljer att ta upp ärendet finns risk att regeringens tillfälliga beslut inhiberas. Konsekvenserna av den cementkris som därmed kan skapas vore förödande för jobb och miljö, inte bara på Gotland utan för landet som helhet.
Att i dag ställa om till import av de mängder cement som Slite i dag levererar är orimligt. Även på lång sikt måste frågan om hållbarhet, klimatpåverkan också beaktas. Detsamma gäller frågan om Sveriges beredskap och sårbarhet att ej ha rådighet över en viktig resurs.
Naturskyddsföreningen hävdar att ”problemet med kalkbristen redan ser ut att vara löst”. Detta är ett dessvärre djupt missvisande. Naturskyddsföreningen vet rimligtvis att för att krossa den extra sten som nu lagras liksom leverans av kalksten från Nordkalk till Cementas anläggning i Slite förutsätter att en rad nya tillstånd, vilka troligen kommer att överklagas och fördröjas.
Redan veckorna efter att fabriken i Slite slutat leverera cement kommer tre av fyra nya bostäder inte att kunna byggstartas, infrastrukturprojekt, sjukhus, fängelser eller vindkraftsparker stoppas eller fördröjas. 175 000 jobb hotas enbart inom bygg- och anläggningsbranschen, med direkt närliggande branscher hotas 280 000.
För gruvindustrin som är beroende av sprutbetong i underjord kan det statliga gruvbolaget LKAB:s produktion till 50–80 procent stoppas. Blir det inte någon malm får det statliga stålföretaget SSAB svårt att tillverka stål, vilket i sin tur påverkar fordonsindustrin.
På sikt behöver vi en strategisk översyn av Sveriges behov, tillgång och användning av cement. Det är välkommet att regering nu gett Tillväxtanalys och flera myndigheter i uppdrag att genomföra en fördjupad analys och kartläggning av efterfrågan på cement, tillgång på kalksten och cement samt de logistiska förutsättningarna för import. Men nu krävs vilja att hantera och förhindra ett akut stopp, innan dess.
Regeringen måste visa ledarskap. Ska det finnas kalkbrytning i Sverige måste agerande ske nu. Vi har uppfattat viljan stor hos regeringen. Men situationen håller på att rinna oss alla ur händerna.
Regeringen behöver omgående säkerställa att Slitecementfrågan koordineras och säkerställa att det finns resurser, förmåga att bistå och förstå varandra. Ta medvetna steg, för att hantera den närstående krissituationen.
Hantera det kortsiktiga, innan det långsiktiga, för att inte sätta Sverige i ohållbar situation i värsta fall även kommer att stjälpa den mångmiljardinvestering som nu sker i Norrbotten och Västerbotten, mot deras vilja.
Catharina Elmsäter-Svärd, vd, Byggföretagen
Malin Löfsjögård, vd, Svensk Betong
Per Hidesten, vd, Industriarbetsgivarna
Klas Wåhlberg, vd, Teknikföretagen
Maria Sunér, vd, Svemin
