Oklarheterna som vi radar upp är många och omfattande. Några exempel:
”Arbetskraftskostnaderna i nationell valuta de senaste åren utvecklats i samma takt då man jämför Sverige och Tyskland.” Men i samma takt kan ju aldrig innebära en stärkt konkurrenskraft. Det argumentet höll alltså inte.
När facket tittar på förädlingsvärdet i industrin så blir det grumligt. Framställningen visar tydligt hur godtyckliga val av startår kan leda till diametralt olika slutsatser. I ett längre perspektiv – sen 2011 – har förädlingsvärdet i svensk tillverkningsindustri utvecklats långt svagare än i jämförbara länder. Det skriver inte facket om.
Analysen av exportandelar skulle man kunna säga går riktigt i diket. Här har facken både missat handeln med tjänster och det faktum att varuhandeln över landgränserna i stor utsträckning utgörs av så kallad merchanting, det vill säga företags köp och försäljning av produkter som tillverkas och sedan säljs utomlands utan att passera den svenska gränsen.
Att kronkursen räddat konkurrenskraften det har vi analyserat tidigare i nyhetsbrevet. Behöver vi säga att facken inte lyfter det? Talet om ”en god utveckling av arbetsmarknaden” motsägs av att den svenska arbetslösheten på cirka 7 procent är långt sämre än den i både Eurozonen, Tyskland och USA.
Konkurrenskraft är inget entydigt definierat begrepp men relativ enhetsarbetskostnad (RULC), det vill säga kvoten mellan enhetsarbetskostnaderna i olika länder, är ett centralt mått. Vid en genomgång av dessa data kan konstateras att det är svårt att hitta någon grund för ett påstående att konkurrenskraften långsiktigt har stärkts under senare år. Det underliggande kostnadstrycket har varit högre i Sverige, och i viss utsträckning har kronan fungerat som en krockkudde.
Sammantaget framstår således inte den argumentation om stärkt konkurrenskraft för svensk industri som Facken inom Industrin framför, som väl underbyggd. En hel del talar i själva verket för den motsatta slutsatsen: över en längre tidsperiod har konkurrenskraften försämrats.
Elpriserna föll tillbaka under oktober
Nu när november tagit sin början kan elpriserna för hela oktober överblickas. Det är tydligt att prisnivån landade betydligt lägre än föregående månader – såväl i Sverige som i andra delar av Europa, främst på grund av vädrets makter. Det nyligen presenterade svenska elprisstödet mildrar även effekterna av de tidigare höga energikostnaderna såväl för elintensiva företag som för hushåll.
Såväl i landets sydligaste elområde (SE4) som i Mellansverige (SE3) landade spotpriset för el på 81 öre/kWh i genomsnitt under oktober. Det är förvisso högt i ett längre perspektiv, men samtidigt flera gånger lägre än under de föregående månaderna. I SE4 är det den lägsta månadsnoteringen sedan juli i fjol och i SE3 den lägsta sedan februari i år. Ovanpå de ovan nämnda priserna kommer skatter och nätavgifter.
De lägre elpriserna under oktober innebär en välbehövlig lättnad för europeiska hushåll och företag. Det är dock inte rimligt att prisutvecklingen styrs av vädrets nycker i så stor utsträckning som är fallet nu. Det turbulensen på elmarknaden och behovet av ett elprisstöd främst visar är nödvändigheten i att på längre sikt styra upp den havererade energipolitiken.
2023 om allt hade varit trevligt
Skulle allt ha varit frid och fröjd inför 2023 hade Sveriges inflationstakt legat och harvat runt inflationsmålet. Inköpschefernas PMI index hade legat och snurrat runt index 60 i stället för att ha ramlat ner till 46,8 i oktober i Sverige. Börsvärdet för de 22 största teknikföretagen på OMX hade ökat till 4 300 Mdr i oktober i år från 3 586 Mdr SEK i januari i år i stället för att ha kollapsat till 2 669 Mdr sista oktober i år. Nu är inte riktigt utvecklingen som den skulle kunna ha varit.
För EU, USA och Japan räknar vi med att industriproduktionen i vårt fortfarande optimistiska scenario minskar med två procent sammantaget nästa år. För Sverige räknade vi med i september att industriproduktionen ökar med två procent i år för att minska lika mycket nästa år. Vi får hoppas det håller även om det känns optimistiskt.
Det är inte bara på kort sikt det ser mindre positivt ut. Energieländet kommer nu under överskådlig tid medföra att energiintensiv industri i Europa inte bara riskerar att dra ner på belysningen, utan också stänga ner sin verksamhet. Europas energipolitik bidrar till att sänka dess ekonomiska tillväxtpotential.
Om Industriekonomerna
Industriarbetsgivarnas och Teknikföretagens ekonomer analyserar konjunkturutvecklingen och tillväxtförutsättningarna i omvärlden och Sverige, arbetsmarknaden, penningpolitiken med mera. Vi ger vår egen bedömning av vad den senaste statistiken visar på dessa områden. Vår utgångspunkt är att klargöra bilden av vad utvecklingen innebär för industrins förutsättningar och dess effekter på resten av ekonomin.
Industriarbetsgivarna:
Kerstin Hallsten, chefekonom, kerstin.hallsten@industriarbetsgivarna.se
Anton Strid, ekonom, anton.strid@industriarbetsgivarna.se
Teknikföretagen:
Mats Kinnwall, chefekonom, mats.kinnwall@teknikforetagen.se
Lena Hagman, ekonom, lena.hagman@teknikforetagen.se
Bengt Lindqvist, ekonom, bengt.lindqvist@teknikforetagen.se
Robert Tenselius, ekonom, robert.tenselius@teknikforetagen.se
Kontakt
