Debattartikeln publicerades i NWT den 30 november
Värmland är en av den svenska basindustrins viktigaste regioner. Men för att industrin i Värmland ska kunna utvecklas, behålla sin konkurrenskraft, och kunna erbjuda hållbara jobb måste den ges rätt förutsättningar.
Industriarbetsgivarnas medlemsföretag sysselsätter omkring 11 800 personer i Värmland och de skatteintäkter som basindustrin står för i regionen motsvarar drygt 2 600 personer anställda i offentlig sektor. Basindustrin i Värmland står sammanlagt för 11,6 procent av det produktionsvärde som skapas i länet.
Svensk industri är starkt beroende av vad som sker i vår omvärld. Den globala lågkonjunktur som vi är i inledningen av, Rysslands krig mot Ukraina, störningar i leveranskedjor, ett försvagat orderläge och höga energipriser för med sig stora utmaningar. Men samtidigt erbjuds nu unika möjligheter för industrin, drivna av den gröna omställningen. Omställningen kräver dock omfattande och långsiktiga investeringar vilket i sin tur ställer krav på att den som investerar kan känna sig trygg med att spelreglerna över tid är stabila. Därför efterlyser Industriarbetsgivarna en politik som bidrar till att stärka industrins konkurrenskraft.
För det första brådskar det med att förenkla tillståndsprocesserna för den gröna omställningen. Det är därför positivt att regeringen i Tidöavtalet vill förenkla och förkorta miljötillståndsprocesserna, men det är nu viktigt att gå från ord till handling.
För det andra riskerar den eftersatta energipolitiken att bromsa takten i den gröna omställningen. De höga elpriserna hotar dessutom konkurrenskraften samt industrins möjlighet att säkerställa och utveckla sysselsättningen. Det är välkommet med nyetablering av kärnkraft och stärkta medel till överföringskapacitet. Men det räcker inte. På kort sikt är en kraftigt utbyggd vindkraft lösningen för att få till en ökad elproduktion snabbt.
För det tredje är kompetensförsörjningen en utmaning. Rekryteringsbehovet i Värmland är stort men enligt en färsk undersökning av SCB på uppdrag av Region Värmland väntas länets tillgång till industritekniskt utbildade minska med cirka 40 procent 2035.
Mot den bakgrunden är det olyckligt att regeringen vill begränsa arbetskraftsinvandringen genom att höja det så kallade lönegolvet, detta trots att arbetskraftsinvandring redan idag omfattas av tydliga regler och kollektivavtalade löner.
Utanför det politiska området ligger de frågor som arbetsmarknadens parter själva har att hantera. En sådan fråga är lönebildningen. Industrins parter har genom Industriavtalet i 25 år levererat kollektivavtal som långsiktigt har bidragit till konkurrenskraften och även utvecklat reallönerna.
Svenska företag har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen. Detta har tidigare hanterats med en relativt stark tillväxt i produktiviteten och konkurrenskraftiga energipriser. Så är inte längre fallet, utan produktiviteten växer till och med något svagare än i Europa.
Mot den här bakgrunden går arbetsmarknaden snart in i en ny avtalsrörelse, där industrins parter senast den 31 mars nästa år ska ha förhandlat fram ett normerande märke för löner och arbetsvillkor för drygt 2,2 miljoner anställda i 450 avtal. Goda villkor för industrin handlar om att värna konkurrenskraften genom en ansvarsfull lönebildning. Det skulle vara skadligt om arbetsmarknadens parter ger sig in i att driva på en löne- och inflationsspiral. Industriavtalet är garanten för att 70- eller 80-talets inflation inte ska återupprepas.
Den svenska modellen har genom Industriavtalet tagit ansvar och levererat – även i utmanande tider.
Per Hidesten, Vd, Industriarbetsgivarna
Per Widolf, Förhandlingschef, Industriarbetsgivarna
Kerstin Hallsten, Chefekonom, Industriarbetsgivarna
