Debattartikeln publicerades i Dagens industri den 23 december.
Svensk ekonomi undergår just nu en snabbare och hårdare inbromsning än många jämförbara länder. Boven i dramat är i stor utsträckning hushållens stora känslighet för höga räntor. Samma faktorer innebär dock att Sverige ser ut att komma ur nedgången snabbare än andra. De svenska hushållen kan ge fart när räntorna börjar sänkas.
Över tid och långsiktigt är en stor del av räddningen en industri med hög anpassningsförmåga. Den är van att ställa om till nya förhållanden och har lyft Sverige genom tidigare kriser. Industrin var exempelvis en viktig faktor bakom att svensk ekonomi klarade sig igenom pandemiåren relativt bra.
Det har blivit en del domedagsskriverier om att tillväxten är negativ, det vill säga ekonomin befinner sig i recession. Det ser inte bra ut just nu. Det beror inte minst på hushållens höga finansiella skuldsättning. Många har det mycket tufft när räntorna ökat i kombination med att det mesta blivit mycket dyrare genom inflation.
Mitt i denna diskussion tycks många debattörer ha svårt göra skillnad på konjunktur och struktur. Hur starkt är Sverige på riktigt? Det är avgörande för välståndet i ett land.
Och en titt på det långsiktiga perspektivet är upplyftande för svensk del. Landet är en outperformer. Betraktar vi utvecklingen sedan millennieskiftet så har Sveriges ekonomiska utveckling varit stark. Starkare BNP-utveckling än USA och i genomsnitt 1 procentenhets högre tillväxt per år jämfört med Eurozonen.
Ökningen av produktiviteten har under samma period inte rått på den amerikanska nivån, men har legat över Eurozonens tillväxt, mätt i förädlingsvärde per timme. Ser vi till Sveriges tillväxtpotential så bedöms den överträffa inte bara Eurozonens och OECD:s snittnivåer. USA:s tillväxtpotential ligger även lägre än Sveriges. Och så där kan man fortsatta jämförelsen på område efter område.
När vi är igenom konjunkturdippen tyder alltså mycket på att Sverige åter kan hitta sin relativa styrkeposition.
Vad är det då för faktorer som gör Sverige till en vinnare? Det är inte vågat att säga att det är svensk industri som utgör en stor del av skillnaden. Så har det varit under tidigare kriser. Till exempel under pandemin då svensk tillverkningsindustri utvecklades relativt starkt. Dels blev raset mindre än i flertalet jämförbara länder under den akuta fasen i början av år 2020. Dels var utvecklingen starkare under 2021. En unik fördel i Sverige är dessutom en tjänstesektor som gått starkt tack vare sin direkta koppling till industrin.
Att svensk tillverkningsindustri utvecklades relativt starkare än på de flesta andra håll kan i huvudsak inte förklaras av olika pandemipolitik. Svensk industri säljer trots allt en mindre del på hemmamarknaden. Det verkar helt enkelt som att svensk industris struktur var bättre på att svälja de dramatiska skeendena under pandemin.
Kan vi lita på att trenden håller i sig? Att Sverige har haft en starkare produktivitetsutveckling än de stora EU-länderna och mer i linje med USA:s under senare decennier är angenämt. Frågan är om denna utveckling kan bestå.
Det kommer inte att gå av sig själv. Aktionsutrymmet för industrin styrs inte minst av att arbetskraftskostnaderna inte blir för höga, att företagen vidmakthåller ett stort mått av flexibilitet och har gynnsamma villkor som står sig i en internationell jämförelse.
Ansvaret vilar på företag och medarbetare att bygga vidare utifrån den innovationsförmåga som ligger i botten för de svenska framgångarna. Ansvaret vilar också tungt på både svensk politik och vår förmåga att påverka EU:s politiska utveckling. Om vi för en stund lämnar geopolitik och säkerhetspolitisk hotbild så finns mycket av politikens utmaningar på uppsidan: Hur hinna i kapp alla dessa planer på nya investeringar, som initierats av industrin och som utgör en del i strävan att lösa den globala klimatutmaningen?
Utvecklingen ställer höga krav på politikens ramvillkor: el- och energiförsörjning, infrastruktur i form av vägar, järnvägar och hamnar, utbildningssystem, forskning är alla exempel på sådana områden. Det går inte att tappa tempo i frågor inom exempelvis kompetensförsörjning med ett välfungerande utbildningssystem, gynnsamma villkor för arbetskraftsinvandring och bekämpning av arbetslöshet. Eller bättre fungerande och mer förutsebara tillståndsprocesser.
I det långa loppet så har industrin varit den faktor som gjort att landets ekonomiska utveckling hävdat sig väl jämfört med andra jämförbara nationer. Det kräver dock sällskap med en politik som förstår både sin möjlighet att göra skillnad och industrins betydelse som samhällsekonomins motor.
Mats Kinnwall, chefekonom, Teknikföretagen
Kerstin Hallsten, chefekonom, Industriarbetsgivarna
