Följande text publicerades ursprungligen på Europaportalen.se den 22 mars 2022. Ta del av den här.
Nyligen fyllde Industriavtalet 25 år. Det är värt att uppmärksamma – av flera skäl. Avtalet har främjat vår konkurrenskraft, bidragit till reallöneutveckling, skapat stabilitet i lönebildningen och har varit en fast punkt att förhålla sig till – inte minst under finanskriser eller pandemier. Industriavtalet är ett utmärkt exempel på vad vår gemensamma svenska arbetsmarknadsmodell kan leverera.
Samförståndsanda bygger konkurrenskraftiga företag
Den svenska arbetsmarknadsmodellen växte fram under 1900-talets första hälft. Stora motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare ledde till starka och välförankrade fackföreningar respektive arbetsgivarförbund. Sedan parterna erkänt varandra och börjat träffa kollektivavtal växte en samförståndsanda fram om partsmodellens fördelar. Samförståndet grundas i en respekt och ett hänsynstagande för bägge parters berättigade intressen – konkurrenskraftiga företag som skapar värde för ägarna och goda anställningsvillkor för de anställda.
Utmärkande för modellen är den så kallade partautonomin, nämligen att det är parterna – och inte staten – som har bäst förutsättningar att skapa verksamhetsanpassade lösningar som är bra för både de anställda och för företagen. Det här sker i förhandlingar mellan parterna och manifesteras i kollektivavtalen. Förmågan att förhandla och komma överens kräver både handlingsutrymme och tillit från politiken.
En strid ström av EU-lagstiftning
Den svenska modellen hotas nu av en strid ström av EU-lagstiftning som riskerar att påverka balansen mellan lagstiftaren och avtalsparterna. Införandet av de långt framskridna direktivförslagen om minimilön, plattformsarbete och inte minst lönetransparens riskerar att rubba systemet i grunden. I sämsta fall urholkar lagstiftningen modellen och gör det omöjligt för parterna att träffa avtal. I skenet av den till synes outsinliga regleringsivern från EU:s institutioner, konstaterar Industriarbetsgivarna att vi nu tyvärr befinner oss på det sluttande plan som vi varnade för i samband med införandet av den sociala pelaren. Sannolikt kommer regeringen Löfvéns genomdrivande av detta initiativ vid toppmötet i Göteborg i november 2017, att i framtiden betraktas som ett historiskt bakslag för den svenska modellen även av andra än oss.
Inte av sentimentala skäl
Det är paradoxalt att EU i sin iver att reformera arbetsmarknaden, äventyrar välfungerande delar av densamma – särskilt den nordiska. Vi vurmar inte för vår svenska modell av sentimentala skäl. Vår drivkraft är svenska företags, och därmed Sveriges, konkurrenskraft. Den internationella konkurrenskraften är uttryckligen en av de grundläggande utgångspunkterna i Industriavtalet.
Ett annat exempel på ett väl fungerande samspel, är att parterna – med stöd av staten – nu genomför den största reformen av anställningstryggheten på 40 år, med ökad omställningsförmåga för företag och anställda och förbättrade möjligheter för livslångt lärande. Vår partsöverenskommelses helhetssyn står i bjärt kontrast till det på EU-nivå trubbigt framtagna förslaget om individuella kompetenskonton. Industriarbetsgivarna anser att det krävs en tydlig kursändring från EU när det gäller arbetsmarknadsområdet. Regleringsivern och regleringstempot måste minska drastiskt, och framför allt alltid måste utgångspunkten alltid vara subsidaritetsprincipen. Medlemsländers nationella modeller att hantera lönebildning- och andra arbetsmarknadsfrågor ska inte inskränkas eller störas.
Inför konkurrenskrafts-check
Det finns inget behov av att från EU inspirera parterna på svensk arbetsmarknad till lösningar på problem som inte finns på den svenska arbetsmarknaden. Däremot finns det ett tydligt behov av att stärka den europeiska konkurrenskraften. Vi föreslår därför att det i samband med varje nytt lagstiftningsinitiativ från EU görs en djuplodande analys av hur ett lagförslag påverkar europeisk konkurrenskraft. En sådan ”konkurrenskrafts-check”, som i praktiken är en av grundbultarna i Industriavtalet och den svenska modellen, borde vara en självklarhet även i det framtida EU.
Per Widolf
Förhandlingschef Industriarbetsgivarna
