Jörgen Huitfeldt, moderator, inledde med att industriavtalet klarat både finanskris och pandemi. Avtalet har en unik roll på arbetsmarknaden. I vår är det dags igen.
Utgångsläget inför avtalsförhandlingarna
Kerstin Hallsten, chefekonom på Industriarbetsgivarna tog vid.
– Syftet med industriavtalet är att förena industrins parter i att förstärka industrins konkurrenskraft och att skapa goda villkor åt de anställda.
– Det vi kan göra är att sätta märket så att kostnadsläget relativt omvärlden förstärks. Produktivitet är något vi parter jobbar med hela tiden. Det är grunden för ökat välstånd.
Kerstin framhöll att vi inte är en isolerad ö. Vi verkar i en internationell kontext. Förändringar i växelkursen kan inte kompensera höga löneökningar.
– Vi kommer att gå in i en avtalsrörelse med höga arbetskraftskostnader, svag produktivitet och en skakig marknad.
Det är långsiktiga faktorer som ska vara ledande för löneökningstakten.
– Vi är i en lågkonjunktur men den är inte jättedjup, det kommer att förbättras.
Magnus Ohlsson, vd, på Heidelberg Materials Cement Sverige tog vid. Han påminde om att byggmaterialindustrin är i en rejäl konjunktursvacka.
Henrik Sjölund, vd, för Holmen fyllde i att bolaget generellt är en bra bit ifrån där vi var tidigare. Kapaciteten i industrin var högre förut. Vi ser nu en lägre produktivitet än vad vi normalt sett har.
– Tävlingsracet i EU med statsstöd gör det också svårt att se var man står. Det är svårt att se genom tunneln. Vi är inte för statsstöd.
Magnus Ohlsson ser en ökad konkurrens. EU, ETS-systemet (den internationella handeln om utsläppsrätter) innebär en konkurrensnackdel för svensk industri.
– Vi kommer att bli ännu mer konkurrensutsatta. Våra stora investeringar påverkar konkurrenskraften.
Henrik Sjölund bekräftade att det är kronan som gjort att det gått bra. Han framhöll vidare att det är viktigt att implementera EU reglerna rätt och rimligt.
– Det finns en tendens i Sverige att överimplementera EU s direktiv – vi är naiva.
Magnus Ohlsson bekräftade Industriarbetsgivarna med att det är viktigt att vi kommer tillbaka till ett normalläge. Industrin behöver långsiktighet för att bibehålla och säkra konkurrenskraften.
Viktigast inför avtal 25 är att se till helheten och att ha alla frågor samlat fokusera inte på en enskild sak och tänk bort kronan, menade Henrik Sjölund.
Nästa panel bestod av Per Widolf, förhandlingschef, Industriarbetsgivarna, Martin Wästfelt, förhandlingschef, Unionen, Irene Wennemo, generaldirektör, Medlingsinstitutet och Tomas With, vice ordförande, IF Metall.
Hur ser ni på läget?
Irene Wennemo, Medlingsinstitutet.
– Jag är positiv. Förra avtalsrörelsen var svår då inflationen låg på topp. Man var ganska modig från den fackliga sidan. Nu ser vi att inflationen är låg. Detta har gett ett gott självförtroende både åt de fackliga och för hela systemet.
IF Metalls utsiktsposition, hur ser det ut?
Tomas With, vice ordförande.
– Hela vår idé med våra krav i förra avtalsrörelsen var att vi ville ha en så kortvarig period med inflationen som möjligt, det var inte i solidaritet med företagen.
– Egentligen börjar vi med nästa avtalsrörelse nu strax efter att vi skrivit avtal. Vi brukar börja med att fråga våra medlemmar hur de ser på det förra avtalet.
– IF Metalls utgångspunkt är inflationsmålet och vad industrin tål långsiktigt. Lönebildningen ska stabilisera och ge förutsägbarhet.
Var står Industriarbetsgivarna?
Per Widolf är säker på att man inte kommer vara överens om allting.
– Jag ser fram emot att förhandla i en någorlunda normal situation och då mot ett normalläge.
– Det viktigaste för oss i avtalsrörelsen är industriavtalets syfte – att stärka den konkurrensutsatta industrins konkurrenskraft. Vi förhandlar framåt och då får ryggsäcken inte packas för tungt.
Martin Wästfelt Unionen.
– Vi hade en god produktivitetstillväxt i början av industriavtalet men sedan en lägre takt. De sista åren har Sverige haft en bättre utveckling än de viktiga konkurrentländerna. Förutsättningarna nu är bättre.
Frågan om arbetstidsförkortning diskuterades
Irene Wennemo påminde att det hänt en del vad gäller arbetstider. Det har varit en reform för många tjänstemän. Den här frågan kan man vara orolig för. Den kostar dubbelt för arbetsgivarna, både färre timmar men är också problematisk när det gäller kompetensförsörjning.
Tomas With var tydlig med att IF Metall inte vill se någon lagstiftning om kortare arbetstider.
– Varje avtalsrörelse sedan 2013 har vi levererat arbetstidsförkortning. Delpensionslösningar med mera. Det finns olika lösningar på frågan.
Martin Wästfelt från Unionen framhöll att det är olyckligt att det blir grupper mot varandra.
– Det finns olika utmaningar för olika grupper. Styrkan för industriavtalet är att alla håller ihop.
– Arbetstidsfrågorna har alltid varit viktiga. Nu har vi gått i mål med flexpension och då bubblar trycket att bygga ut system som finns.
Per Widolf, hur oroade är ni?
– Irene Wennemo beskrev det bra. Arbetstidsförkortning har en Ebberödsbank över sig. Ska vi jobba mindre spär det på kompetensbristutmaningen. Att förkorta arbetstiden innebär inte bara att vi tappar produktionstid utan också ett värdeskapande.
Tomas With nyanserade debatten med att parterna arbetat med arbetstidsförkortningsfrågan i 50 år och nått lösningar på olika vis exempelvis genom pension.
– Våra medlemmar slits av skift och hårt arbete. I debatten låter det som att det inte har hänt något på 50 år men det stämmer inte. Det kan finnas många olika sätt att närma oss frågan.
Per Widolf fick det avslutande ordet.
– Vi måste komma ihåg varför vi arbetar och producerar. Det är för att skapa mer välstånd och välfärd.
