Debattartikeln publicerades i Dagens industri den 9 mars.
Det är nu mindre än 200 dagar kvar till riksdagsvalet, och den ekonomiska politikens inriktning kommer att vara avgörande för vårt välstånd. Nyckeln stavas produktivitet men den växer för långsamt. Den genomsnittliga tillväxttakten i näringslivet var från mitten av 2011 till slutet av 2025 omkring 1 procent per år.
Inom den råvarubaserade industrin, basindustrin – den som en gång lade grunden för Sveriges långsiktiga välstånd – har utvecklingen varit ännu svagare. Från 2011 fram till slutet av förra året ökade produktiviteten i genomsnitt inte alls. Den svaga utvecklingen är inte enbart ett resultat av de senaste årens kriser, även om kriget i Ukraina, inflationen och ökade handelsspänningar har förvärrat läget. Problemen är både långsiktiga och strukturella och därför krävs politiska reformer.
Regeringen har lyft behovet av ökad produktivitet och tillväxt. När Ulf Kristerssons regering tillträdde tillsatte den en produktivitetskommission. I höstas lämnade kommissionen sitt slutbetänkande med omkring 250 förslag för att få fart på Sveriges tillväxt: ta bort hinder, förenkla regelverken som bland annat hämmar innovation och skapa bättre villkor för företag att investera och växa.
Det handlar om en fungerande arbetsmarknad, rimliga skatter, tydliga och enkla regler, fungerande infrastruktur och ett utbildningssystem som säkrar rätt kompetens. För basindustrin är detta helt centralt. I en kapitalintensiv industri med produktion dygnet runt är kapacitetsutnyttjande, flexibilitet och rätt kompetens avgörande.
Problembilden är välkänd och förslagen många. Det som nu krävs är politiskt genomförande – att gå från ord och utredningar till reformer som stärker Sveriges produktivitet. Tiden är dessutom knapp. Kommande riksdagsval, och politiken efter valet, måste handla om hur vi skapar förutsättningar för ett mer produktivt och konkurrenskraftigt Sverige – inte om hur vi fördelar en kaka som inte växer. I dag presenterar vi våra prioriteringar för att säkerställa och öka tillväxten i produktiviteten. Här är några av dem.
1. Stärk produktiviteten och konkurrenskraften genom mer arbete
Värna den svenska arbetsmarknadsmodellen som bygger på avtal mellan parterna och där exportindustrin sätter märket. Arbetstid och lönebildning är två sidor av samma mynt och politiken ska inte ingripa i arbetstidsfrågan. Det är uppenbart att arbetstid bäst regleras av parter med kunskap om respektive bransch och dess produktionsprocesser.
För att stärka konkurrenskraften behövs snarare fler arbetade timmar – inte färre. Därför är vi kritiska till den ensidiga debatt som förs både om förkortad veckoarbetstid och avskaffandet av karensdagen. Det är också viktigt att fler går från arbetslöshet till jobb och att drivkraften att arbeta stärks, exempelvis genom sänkt statlig inkomstskatt.
2. Hög produktivitet kräver rätt kompetens
Sverige har en hög utbildningsnivå, men matchningen mot arbetsmarknadens behov fungerar dåligt. Utbildningarna måste anpassas bättre efter industrins behov, både på gymnasiet och på universitetet. Gränsen mellan högskoleförberedande program och yrkesprogram måste tas bort. Industrin behöver både praktiska teoretiker och teoretiska praktiker. Fler vuxna måste få bättre möjligheter att vidareutbilda sig och ställa om mitt i arbetslivet. Högre utbildning bör prioritera STEM-utbildningar som leder till jobb. Finansieringen måste möjliggöra även små men strategiskt viktiga utbildningar och den lärarledda tiden på ingenjörsutbildningar bör öka. Ekonomiska drivkrafter, som avskrivningar för CSN för utbildningar till bristyrken kan också stärka industrins kompetensförsörjning.
3. Öka flexibiliteten och stärk industrins anpassningsförmåga
En snabbare omställningsförmåga ökar produktiviteten och gör att företag kan behålla kompetens vid tillfälliga efterfrågenedgångar. Systemet för korttidsarbete behöver förbättras och göras mer konkurrensneutralt i förhållande till jämförbara konkurrentländer för att klara av att hantera en tillfällig nedgång i efterfrågan så att företagen, när konjunkturen vänder, kan möta en ökad efterfrågan med bibehållen kompetens. Vid mer långvariga strukturella problem krävs i stället effektiva trygghetssystem samt utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som underlättar omställning.
4. Underlätta arbetskraftsinvandring
Det måste bli enklare att rekrytera kompetens från andra länder. Industriarbetsgivarna menar att lönegolvet för arbetskraftsinvandring måste bort. Staten ska inte blanda sig i lönebildning och kvalificerad arbetskraftsinvandring ska underlättas – inte försvåras. Villkoren för expertskatten kan fortsätta att utvecklas. Sverige ska vara ett attraktivt land att arbeta i för utländsk kompetens och företagen måste kunna rekrytera den kompetens som behövs.
5. Minskad regelbörda för företagen
Den ökade administrativa bördan dämpar produktiviteten. Den totala regelbördan måste minska. Sverige överimplementerar ofta EU-lagstiftning och lägger på nationella särkrav. Denna praxis behöver brytas. Nationella rapporteringskrav bör ses över och reduceras, regelrådets roll stärkas och ett konkret mål för minskad administrativ börda införas. Implementeringen av lönetransparensdirektivet måste skjutas upp och Sverige ska verka för att direktivet ses över. Sverige ska vara en drivande kraft för regelförenkling inom EU.
Många av produktivitetskommissionens förslag är bra och får inte bli liggande i en byrålåda, utan bli verklig politik. Välstånd skapas genom ökad produktivitet, inte genom att omfördela de resurser som redan finns. Valet i höst och politiken därefter måste handla om hur vi stärker vår långsiktiga tillväxt och därmed vårt välstånd. I detta arbete är industrins förutsättningar centrala.
Kerstin Hallsten, chefsekonom, Industriarbetsgivarna
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
