07 mars 2019

”Arbetet mot sexuella trakasserier måste fortsätta”


VD Per Hidesten Foto: Håkan Flank

När #metoo-rörelsen skakade om Sverige i oktober 2017 påverkades de flesta branscher.

Den rörde givetvis också om i den svenska basindustrin. Nu har det gått över ett år sedan uppropen och det är viktigt att arbetet mot sexuella trakasserier och diskriminering inte stannar upp. Det skriver Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna i ett debattinlägg.

Ingen ska behöva utsättas för diskriminering eller sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det är en självklar utgångspunkt för Industriarbetsgivarna, som är arbetsgivarorganisation för flera branscher inom svensk basindustri.

När vågen av #metoo-vittnesmål från svenska kvinnors arbetsplatser sköljde över Sverige, påbörjade Industriarbetsgivarna omgående ett arbete med att sprida de verktyg och det stöd våra företag behöver för att kunna säkerställa att alla medarbetare ska känna sig trygga på sin arbetsplats. Vi inledde ett samarbete med vår fackliga motpart IF Metall och genomförde ett gemensamt erfarenhetsutbyte tillsammans med våra medlemsföretag. Tillsammans har vi hållit seminarier ute på medlemsföretagen för att prata om hur chefer, HR-personal och fackliga förtroendevalda kan arbeta för att förebygga och hantera sexuella trakasserier.

Vi har också, inom ramen för samverkan i arbetsmiljöorganisationen Prevent, arbetat fram checklistor och underlag för medarbetarenkäter som fungerar som praktiska verktyg i arbetet mot sexuella trakasserier. Nyligen kom boken ”Jobba praktiskt mot kränkande särbehandling” som riktas till chefer, HR-personal och skyddsombud. Det är välkänt att trakasserier är mer förekommande på de arbetsplatser där ena könet är överrepresenterat. I basindustrin är endast var femte medarbetare kvinna och i hela industrin är var fjärde medarbetare kvinna.

Då våra branscher har stora utmaningar med att attrahera rätt kompetens blir det särskilt viktigt med en inkluderande arbetsplatskultur fri från trakasserier. Det blir också viktigt att jobba med inkludering och mångfald redan i rekryteringsfasen.

Vi behöver arbetsplatser där alla känner sig välkomna, oavsett kön, bakgrund eller sexuell läggning. Snedfördelningen mellan könen syns även tydligt i de gymnasieutbildningar som våra företag rekryterar från. Exempelvis på industritekniska programmet utgör andelen kvinnliga studenter endast elva procent, vilket är en jätteutmaning.

Många har en bild av att industrin är omodern och att det finns en ”machokultur” i delar av industrin. Här har vi – både arbetsgivare och fack – ett viktigt gemensamt jobb att göra med att visa att våra branscher de facto är moderna arbetsplatser. De manliga medarbetarna i industrin, som är i klar majoritet, har ett särskilt ansvar för att skapa inkluderande arbetsplatskulturer.

Industriarbetsgivarna tar diskrimineringsfrågor och trakasserier på arbetsplatserna på största allvar. För snart tre år sedan antog vi en nollvision för en hållbar arbetsmiljö. Målet är att nollvisionen ska bli ett avstamp för Industriarbetsgivarna, våra medlemsföretag, fackliga motparter och myndigheter att samverka ännu mer för en bättre arbetsmiljö.

Vi tror inte på att diskriminering och trakasserier bekämpas med ytterligare regleringar. De lagar och regelverk som behövs finns redan. De flesta av våra företag har rutiner och riktlinjer för att motverka sexuella trakasserier, och det är ett långsiktigt arbete. Det som måste göras är att synliggöra dem och se till att de efterlevs i praktiken. Fokus är på det förebyggande arbetet.

Vi tror att det behövs ett samarbete med våra medlemsföretag och de fackliga organisationerna för att gemensamt förebygga sexuella trakasserier ute på arbetsplatserna. Vi inledde ett samarbete med IF Metall – vi ser gärna att flera fackliga förbund krokar arm med oss och gemensamt jobbar för arbetsplatser fria från trakasserier.

Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna

Artikeln publicerades i Dagens Arbete 


Arbetsmiljö