Följande debattext är ursprungligen publicerad i Altinget den 8 februari 2022. Läs den här.
Under lång tid har det funnits ett stort problem i det svenska utbildningssystemet – kopplingen mellan gymnasieskolans utbildningar och företagens behov har varit näst intill obefintlig. Det innebär att vi ibland utbildat många till yrken där det är svårt att få jobb, medan utbildningar som garanterar både ett bra jobb och en bra lön blivit tvungna att stänga ned.
Därför är det positivt att regeringen presenterat förslaget från Planerings- och dimensioneringsutredningen som innebär att näringslivets kompetensbehov i större utsträckning återspeglas i utbildningssystemets katalog av utbildningar.
Det finns förvisso kritik mot förslagen som regeringen presenterar. Att utbildningsutbudet ska planeras efter regionens kompetensbehov innebär viss inskränkning i den kommunala verksamheten samtidigt som platser till utbildningar som kanske är populära, men inte efterfrågade av näringslivet, blir något färre. Andra kritiker har lyft individperspektivet – ska det inte vara upp till varje ungdom att själv välja utbildning efter eget tycke och intresse?
Kritiken väger dock lätt ur vårt perspektiv. Dimensioneringen av utbildningarna är menat att reflektera den regionala arbetsmarknadens behov, det kan därför tyckas ligga i kommunernas eget intresse att de som utbildats i regionen också kommer få jobb i de företag som finns lokalt och regionalt. Vi ser det snarast som märkligt att Sverige länge har haft en ordning där det gemensamt finansierade utbildningssystemet har saknat koppling till vad samhället lokalt, regionalt och nationellt behöver.
Vad gäller individens perspektiv är det viktigt att komma ihåg att detta inte handlar om att tvinga in någon i en utbildning den inte vill gå. Det värsta som kan hända är att den som sökt en populär utbildning får sitt andrahandsval, det kan förvisso i unga år upplevas som både hemskt och orättvist – men det är sannolikt bättre än att ha fullgjort en utbildning som inte leder till jobb. En parallell kan dras till det val som eleverna gör tre år senare, där förstahandsvalet till högskoleutbildningar är få förunnat.
Sist men inte minst innebär regeringens förslag att högskolebehörigheten åter kommer att ingå i gymnasiets yrkesprogram. Undersökningar har visat hur yrkesprogrammen blivit mindre populära när de förlorade behörigheten, vilket i sin tur har inneburit att industriorter runt om hela landet har tvingats lägga ned yrkesprogram som utgjort rekryteringsbasen för lokala industriföretag. Med återinförd högskolebehörighet höjs återigen statusen på dessa utbildningar.
Kontakt
