– Samarbetet mellan parterna är oerhört viktigt. Vi ser just nu våg på våg av massiva strejker i Finland där man saknar ett fungerande system för lönebildning. Politikerna rycker in men det stjälper mer än det hjälper.
– I Sverige genomfördes en avtalsrörelse under hög inflation. Utan en fungerande modell hade det inte varit möjligt. Våra ministrar behöver inte resa till andra länder för att se hur det fungerar. Här fungerar det.
I panelen ”Avtalsrörelsen 2023 – hur gick det?” medverkande Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf tillsammans med Mattias Dahl, Svenskt Näringsliv, Torbjörn Johansson, LO och Martin Wästfelt, Unionen. Moderator var Irene Wennemo.
Hur resonerade ni när ni landade i ett avtal?
– Det var ett mycket speciellt läge. Inflationssiffrorna har inte varit så höga sedan i början av 1990-talet, vi tajmade en svettig situation. Vi förhandlar inte i ett isolerat universum, när vi normerar måste vi ta ansvar för helheten, sa Per Widolf.
Per Widolf fortsatte:
– Med det avtal vi skrev sände vi en signal om förutsättningar för andra. Genom ett högt första år och en tydlig riktning nedåt och framåt andra året.
Martin Wästfelt tog vid:
– Det var första gången på allvar som industriavtalet testades i det här läget. Att facket ställde ett högre krav än tidigare berodde på att det var dags att växla upp.
Landade det väl?
– Det är alltid mycket diskussioner. Det jobbet vi gjorde under hösten – det blev realistiska förväntningar. Alla är aldrig nöjda men det ligger ju i sakens natur, fortsatte Martin Wästfelt.
Per Widolf bekräftade:
– Det är klart att alla inte alltid är nöjda. Vi skrev nominellt sett det högsta avtalet någonsin. Det fanns en förståelse för den extrema situationen.
Mattias Dahl framhöll att det är svårt att värdera.
– Det var andra gången en avtalsrörelse skedde under svåra förtecken. 2020 var det covid. Det är svårt att värdera avtalen då det var så extrema förutsättningar.
För LO var det en utmaning att förklara den höga inflationen för sina medlemmar.
– Arbetarna ville bli kompenserade. Det var en utmaning att prata hem detta hos medlemmarna. Folk har fått det kärvt, påminde Torbjörn Johansson.
Om man ser helheten: hela året, inte bara industrin. Vad är ni mest stolta över?
– Vi hanterade situationen förhållandevis väl. På en övergripande nivå hanterades den bra och konkurrenskraften har inte försämrats, sa Mattias Dahl.
Per Widolf påminde om den ordning och reda som industriavtalet innebär och att det inte är en självklarhet att teckna avtal i tid.
– Vi tävlar på en internationell arena varje dag. Stabilitet och förutsägbarhet, kontrollerad ordning och reda är en konkurrensfördel. Det är ingen självklarhet att skriva avtal i tid.
– Jag är nöjd att vi levererade ett avtal i tid och skapade förutsättningar för andra sektorer och utrymme för hyfsad förutsägbarhet med ett tvåårigt avtal. Givet det läge vi var i levererade vi både åt oss själva och åt efterkommande förhandlingar.
Enligt Martin Wästfelt blev det ett test på industriavtalet och det stod pall, avtalet tecknades i tid och normeringen stod stark.
Det är många avtal, allt går inte perfekt, vad var det mest problematiska?
Enligt Torbjörn Johansson förekom onödiga och upprepade diskussioner om småsaker.
– En reflektion är att det blev tunnsått av andra överenskommelser. Syret gick åt till att värna normeringen, svarade Martin Wästfelt.
Per Widolf var inte helt nöjd med de dubbla varianterna av låglönesatsningar, som varit tuffa att svälja och som har ställt till bekymmer efteråt.
Mattias Dahl menade att det är skört med ansvarstagandet:
– Det har levererats och tagits ansvar men det finns en tendens att prata om ansvar men inte att ta det. Det sker en glidning över tid på den punkten. Det här var den här gången men det oroar att LO väljer att så snabbt gå ut så hårt i sympati. Det innebär allvarliga konsekvenser för systemet.
Kan märket få genomslag utan samordning?
– Det är det svåraste. Arbetsgivarna är snabba att ringa när det inte blir en samordning. Men LO har inget som tvingar ihop förbunden annat än solidaritet. Strejkstarka förbund som inte går ut i strejk för sig själva utan för andra som har sämre förutsättningar binder ihop oss, sa Torbjörn Johansson.
– Samordningen är inte så komplicerad, det finns ett legitimt och starkt intresse att hålla ihop. Det är inte helt lätt, det blir många möten där vi stämmer av vad som gäller, sa Mattias Dahl.
– Samordningen utvecklas hela tiden och vi hoppas systemet ska bestå. I det långa perspektivet är det svårt att inte se en industrinormering och att vi andra förhåller oss till det. Det är den variant som skapat störst framgång. Men då genom att anpassa systemet.
Det är den gemensamma fackliga styrkan som ger modellen framgång, enligt Martin Wästfelt:
– Industrisamordningen är väldigt viktig för oss och något som vi håller stenhårt i. Det är viktigt att påminnas om att den inte kan tas för given. En reflektion är diskussioner om hur arbetare och tjänstemän ska hålla ihop. Jag tror starkt att alla löntagare behöver hålla ihop. Det är vår totala fackliga styrka som avgör våra framgångar.
Hur ser farhågorna inför avtal 25 ut?
Mattias Dahl påminde om att det just nu är oklart hur LO kommer se ut. Det kan bidra till en viss osäkerhet inför kommande avtalsrörelse.
Per Widolf ligger i alla fall inte sömnlös inför Avtal 25. Inte än i alla fall. Men debatten måste hamna rätt.
– För att industriavtalet långsiktigt ska hålla måste produktiviteten och tillväxten förbättras, här borde fokus i debatten ligga. Debatten måste hamna rätt.
Martin Wästfelt stämde in i att högre tillväxt innebär större reformutrymme:
– Produktivitet och tillväxt för större reformutrymme är en ständigt aktuell fråga.
– Man vet aldrig riktigt vet var debatten ligger när det är dags. Vi fortsätter att kämpa och det innebär mycket arbete.
Nu har industriavtalet klarat en jätteutmaning, kommer avtalet klara 25 år till?
Inte glasklart, enligt Torbjörn Johansson:
– Jag är tveksam, mycket kan gå fel. Det är en utmaning att få ihop LO-förbunden. Skulle tillräckligt många förbund vilja gå själva blir det svagt. Trenden är att allt fler vill ställa sig utanför. Det är något som måste lösas.
Industriavtalet är det yttersta exemplet på den svenska modellen påminde Per Widolf:
– Avtalet är stabilt och flexibelt och har varit snabbt att ställa om till nya situationer. Det är svårt att svara om det kommer klara 25 år till.
– Om inget annat bra alternativ presenteras så får vi kämpa för att behålla industriavtalet.
Och med dessa ord avslutade Per Widolf panelen som sammanfattade Avtal 23 med blicken framåt.
Medlingsinstitutets årskonferens 2024 ägde rum den 19 februari på Scandic Continental i Stockholm. Temat för dagen var en sammanfattning och diskussion om avtalsrörelsen 2023, hur utfallet blev. Medverkade gjorde arbetsmarknadens parter tillsammans med Medlingsinstitutets generaldirektör och experter.
