Det är grovt felaktigt och riskerar att elda på lönekraven från andra grupper i den kommande avtalsrörelsen, skriver vd:arna för industrins samtliga arbetsgivarorganisationer.
Den kostsamma pilotstrejken är äntligen över. Förra veckan nådde SAS och Svensk pilotförening ett treårigt avtal – ett avtal med betydligt högre löneökningar än vad som tidigare har förhandlats fram på den övriga arbetsmarknaden.
Direkt efter överenskommelsen spreds uppgifter i media om att avtalet ”ryms inom industrins lönemärke”. Detta är inte bara anmärkningsvärt, utan direkt felaktigt.
Utgångspunkten för lönebildningen på svensk arbetsmarknad är att det är den exportberoende industrins konkurrenskraft som är avgörande och att industrin därför sätter ett lönemärke som övriga på arbetsmarknaden sedan följer.
Den här ordningen fick vi efter att lönebildningen havererade under sjuttio-, åttio- och nittiotalet med allvarliga följder för både konkurrenskraften och arbetstagarnas reallöneökningar.
Den så kallade lönekapplöpningen – fackliga parter som i förhandlingar söker övertrumfa varandra – var en starkt bidragande orsak till det dåliga resultatet för samhällsekonomin.
Sedan drygt tjugo år tillbaka har vi nu haft en välfungerande modell med industriavtalet som grund för lönebildningen. Den har gett oss både stabilitet och förutsägbarhet och bidragit till positiva effekter för hela den svenska ekonomin.
För det första är utgångspunkten att industrin normerar löneökningarna och att detta sedan ska gälla hela den svenska arbetsmarknaden. Företag eller branscher som inte följer den etablerade ordningen kan inte räkna med industrins stöd i arbetsmarknadskonflikter.
För det andra är industrins märke 2,3 procent för 2019 och det styr därmed löneökningarna på hela den svenska arbetsmarknaden. Avtalet mellan SAS och Svensk pilotförening är betydligt högre än så och medger löneökningar på 3,5 procent i år enligt uppgift från parterna och kan därmed inte sägas ”ligga på märket” som bland andra SAS hävdar.
För det tredje har SAS och Svensk pilotförening redan ingått avtal för åren 2020 och 2021 som dessutom är helt orimliga. Det är därför både viktigt och nödvändigt att påminna om att det för dessa år ännu inte finns någon framförhandlad lönenivå för den övriga arbetsmarknaden. Det märkessättande avtalet inom industrin sluts först i slutet av mars nästa år.
Som ett litet exportberoende land i Europas utkant måste vi värna vår internationella konkurrenskraft. Det gäller naturligtvis inte bara industrin – utan även övriga sektorer som numera verkar på en global marknad. Det gäller handeln, tjänstesektorn men också stora delar av transportsektorn – inte minst flyget.
Avtalet ger helt enkelt en skev bild av löneökningar på den svenska arbetsmarknaden och riskerar att elda på lönekrav från andra grupper. Sverige har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen och löneökningstakten är högre än i flera av våra konkurrentländer. Vi måste fortsätta växla ned löneökningstakten för att inte tappa i internationell konkurrenskraft och förlora jobb till andra länder. Det torde även gälla flyget.
Som representanter för arbetsgivarna inom industrin ser vi därför ytterst allvarligt på avtalet mellan SAS och Svensk pilotförening som är högre än märket 2019 och de högst orimliga nivåer man har förhandlat fram för de kommande två åren. Vi är starkt kritiska till påståendet att avtalet skulle ligga på märket och anser det nödvändigt att bemöta detta.
Jonas Hagelqvist, vd IKEM – Innovations- och kemiindustrierna
Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen
Per Hidesten, vd Industriarbetsgivarna
David Johnsson, vd Trä- och möbelföretagen
Ravindra Parasnis, vd Grafiska företagen
Lena-Liisa Tengblad, vd Gröna arbetsgivare
Klas Wåhlberg, vd Teknikföretagen
Artikeln publicerades även på DI Debatt den 7 maj 2019.