Industrin är pulsen i svensk ekonomi. Ska den utvecklas, behålla sin konkurrenskraft och lyckas med den gröna omställningen måste den ges rätt förutsättningar. En av industrins största utmaningar är det stora rekryteringsbehovet i Norrbotten såväl som i hela landet och därför var just kompetensförsörjning temat för Basindustrins dag 10.0.
Dagen inleddes med Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna som hälsade välkommen.
”På frågan hur vi säkerställer konkurrenskraften hamnar kompetensförsörjning högst. Norrbotten och norra Sverige har en särställning genom industrins utveckling som innebär att 11 000 behöver rekryteras inom de närmaste åren”.
Därefter och först ut var sedan Peter Larsson, regeringens samordnare för industriell utveckling i Norrbotten och Västerbotten. Hur ser utmaningarna och utvecklingsmöjligheterna ut framåt?
”De stora megatrenderna glömde bort människorna men det vi nu ser efter pandemin är ett återuppvaknande kring människan och platsens betydelse, något norra Sverige har fördel av med basindustrins nyetableringar.”
Vad som inte heller får glömmas är infrastrukturplaneringen i norra Sverige.
”Vad gäller utbyggnaden av infrastrukturen i Norra Sverige behöver takten öka. Till exempel måste Malmbanan byggas ut för att möta industrins behov.”
Vidare påminde Peter Larsson om att det är näringslivet som leder omställningen.
”Det finns en risk att vi i stunden med ny regering på ingång tappar tempo i den gröna omställningen. Men samtidigt är det med den position näringslivet tagit inom den gröna omställningen inte möjligt för en regering att bromsa teknikutvecklingen.”
Den stora utmaningen för industrin och näringslivet just nu är energifrågan men kompetensförsörjning är minst lika viktigt.
”Då vi löst energifrågan på kort sikt är det arbetskraften som är den största utmaningen.”
Peter Larsson framhöll att vi måste se möjligheter med att kompetensutveckla och också utgå från lokala och befintliga möjligheter. Behöver en industri eller ett företag ställa om eller till och med avveckla finns det personer att anställa därifrån.
Nästa pass handlade om basindustrins expansion i Norrbotten-vem gör jobbet?
Medverkade gjorde Claes Nordmark, Kommunalråd Boden, Carina Sammeli, Kommunalråd Luleå, Ann-Helen Andersson, LKAB, Sofia Gellar, H2GreenSteel, Maria Nyberg, SCA, Mona Harila, BillerudKorsnäs och Pontus Sjöberg från Swerim.
Passet inleddes med en ledande fråga om var det råder kompetensbrist och en snabb sammanfattning är att det behövs mer och fler av allt.
Den gröna omställningen som pågår i norra Sverige är så pass stor och viktig för hela landet att staten måste göra mer för att lösa kompetensförsörjningen.
En huvudproblematik är att många inte är beredda att flytta för jobb. Det finns en bild av att norra Sverige inte är attraktivt – det är lättare att rekrytera från andra länder än från Mälardalen enligt deltagare i panelen.
Här har branschen ett gemensamt ansvar att tillsammans med flera krafter berätta om basindustrin, om utbildningarna och om de möjligheter som finns.
Språket blev en fråga som delade panelen men där majoriteten ansåg att det inte kommer gå att rekrytera i takt med efterfrågan. Flera ansåg att kravet på svenska måste omvärderas och att företagen måste släppa svenskan. Att kunna språket är inte alltid en nyckel att komma in på arbetsmarknaden.
En annan fråga som diskuterades var hur industrin ska lyckas få de anställda att stanna, finns det en risk med fly-in-fly-out? Det finns möjlighet att rekrytera duktiga personer på högre befattningar och specialkompetenser. Men så förloras också skattemedel. Kiruna har 1600 personer som kommer in och jobbar och åker hem. Här finns en utmaning med att bli ett attraktivt samhälle. Modellen med att komma och åka hem är inte långsiktigt hållbar.
Amelie von Zweigbergk tog därefter vid om vad industrin kan ta för lärdom från andra länder? Att jämföra så ligger Sverige i botten med antal elever som väljer en yrkesutbildning. Men Sverige har däremot en hög sysselsättningsgrad efter avslutad utbildning. Kompetensförsörjningsfrågan handlar därför i hög grad om att få unga att välja att gå en yrkesutbildning.
För att göra det attraktivt att flytta till glesbygd har man i några andra europeiska länder skrivit ned studielånen för dem som flyttar till orter där jobben finns. Kanske kan det vara något för Sverige att ta efter?
Så presenterade Jesper Hedin Hirasawa från Industriarbetsgivarna och Svemin industrins rekryteringsbehov utifrån den branschgemensamma färdplanen för industrins kompetensförsörjning.
”Det måste finnas ett helhetsperspektiv och en riktning på kompetensförsörjningsarbetet och här fyller vår kompetensfärdplan en roll genom att komma med konkreta förslag på lösningar så som att intresset för naturvetenskap hos unga behöver öka och att utbildningssystemet bör stärkas.”
Industrins kompetensfärdplan adresserar ett antal huvudpunkter att ta fasta vid: Gör det attraktivt att bo där gruv- och stålnäringen finns. Utbilda för arbetsmarknaden. Bredda rekryteringen och förstärk matchningen. Främja intresset för matematik och naturvetenskap för unga.
Gert Nilsson från Jernkontoret tog vid.
”Det handlar både om att utbilda, rekrytera och fortbilda. Så är forskning också en form av kompetensförsörjning.”
Efter en bensträckare kom Per Widolf, Industriarbetsgivarna tillbaka upp på scenen för att förklara arbetsgivaraspekten på industrins villkor och konkurrenskraft med att berätta om den kommande avtalsrörelsen. Industrins parter ska senast den 31 mars nästa år ha förhandlat fram ett normerande märke för löner och arbetsvillkor för drygt 2,2 miljoner anställda i 450 avtal.
”Det finns förväntningar från alla håll men för industrin är det produktiviteten och konkurrenskraften som är ingångsvärdet och det väsentliga.”
Per Widolf redogjorde vidare för Huvudavtalet som blev nästa del i programmet. Diskussionerna som inleddes inom industrin 2011 fick först fart 2017 med en förhandlingsframställan från LO om trygghet, anställning och kompetens till Svenskt Näringsliv, vilket sedan så småningom blev grunden till det nya Huvudavtalet.
”Det behövdes förändringar för att skydda och stärka anställdas kompetens och för att öka företagens möjlighet att behålla kompetens och så småningom kom det nya Huvudavtalet till.”
Per framhöll att lärandet och flexibiliteten i anställningssystemet visar på en styrka som Huvudavtalet innebär.
Vilka möjligheter finns för kompetensutveckling? Det förklarade Jesper Hedin Hirasawa genom att redogöra för kompetensutvecklings- och utbildningsdelen i det nya Huvudavtalet som innebär stora satsningar på utbildning genom ett omställnings- och kompetensstöd i syfte att finansiera studier för att stärka vuxnas omställning och anställning på arbetsmarknaden.
Jesper berättade också om hur intresset och kännedomen för utbildningsstudiestödet och den nya möjligheten ser ut hos industrin utifrån en Demoskopundersökning. Inom industrin kände en person av sex till möjligheten till utbildningsstudiestöd och två av tre personer har i undersökningen svarat att de kan tänka sig att utbilda sig vidare.
”Arbetsgivare måste visa vad som behövs och vilka kunskaper som gäller för att få tillgång till rätt kompetens. Med det nya Huvudavtalet finns nu stora möjligheter.”
Pär Weihed från LTU kom sedan upp på scenen för ett pass om hur man attraherar studenter, hur får man dem att stanna i regionen och om hur LTU möter framtidens kompetens.
”Det är svårt att fylla utbildningarna som är riktade mot basindustrin. Under flera år saknades sökande till ingenjörer och metallurger.”
Framöver kan det bli så att utbildningarna helt och hållet ges på engelska för att fler ska söka dem och då även utländska studenter.
”Vi tror på stipendier för att attrahera personer att söka basindustrins högskoleutbildningar. Det kan locka både här hemma men också internationellt. 60 procent av studenterna i dag kommer från södra Sverige (söder om Västerbotten). Det finns också ett problem med avhopp samtidigt som många färdigutbildade flyttar.”
LTU uppskattar den dialog som förs med näringslivet, den skulle kunna skalas upp till en större samverkansform.
Ett framtida förslag för att möta arbetsmarknadens behov kan enligt Pär förslagsvis bli att traditionella program och utbildningar kortas ned och delas upp. Exempelvis skulle enligt honom en ingenjörsutbildning kunna kortas ned och varvas med några år i arbetslivet för att sedan läsa något år på nytt.
”Det finns många spännande möjligheter inom skola och utbildning. För att möta den enskilde studentens behov och intressen skulle det framöver kunna vara aktuellt att utforma sin egen utbildning med separata kurser.”
Siste talaren på Basindustrins dag var Markus Gustavsson från MindDig, en kompetensplattform för att matcha ihop kompetens och arbetssökande med företagens efterfrågan i Norrland. MindDig är ett exempel på när företagsamhet blir en motor som bidrar till samverkan och utveckling mellan samhällsfunktioner och näringsliv.
Han påminde om vikten att samla kraft till förändring och om att vara operativa genom egna initiativ. Ring upp och kontakta, sker ett varsel finns det personer att anställa.
Så avrundade Amelie von Zweigbergk dagen och att konstatera finns enorma utmaningar men också spännande möjligheter för industrins kompetensförsörjning både på kort och lång sikt.
Presentationer från Basindustrins dag
”Slutet på början” – Peter Larsson, samordnare Näringsdepartementet
Yrkesutbildningar. Hur gör andra länder för att intressera unga, och öka branschens medverkan?
Kompetensfärdplan stål och gruv – Jesper Hedin, Svemin och Gert Nilsson, Jernkontoret
Överenskommelsen om LAS/omställning – Per Widolf och Jesper Hedin, Industriarbetsgivarna
Hur möter LTU framtidens kompetensbehov – Pär Weihed, LTU
MindDig Digital plattform för rekrytering – Marcus Gustavsson
