Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 13 oktober.
Stora delar av näringslivet är beroende av medarbetare med rätt kompetens. Precis som industriföretag letar kunder och underleverantörer över hela världen, rekryterar de också sina medarbetare globalt. Att hitta rätt kompetens, oavsett om den finns i Sverige eller i utlandet är avgörande för både företagen och för vår skattefinansierade välfärd. Därför är möjligheten till arbetskraftsinvandring viktig.
Kompetensförsörjningen är en stor utmaning för svenska företag. Industrin befinner sig i en historisk fas där företagen ska växa och utvecklas hållbart genom klimatomställningen. Under kommande år planeras miljardinvesteringar i bland annat gruvdrift och nya produktionsanläggningar med den allra modernaste tekniken för minskat klimatavtryck. Och de gröna näringarna är en avgörande faktor för en hållbar matproduktion samt produktion och tillverkning av förnybara råvaror och produkter. Den utrikespolitiska situationen har också satt fokus på vikten av att bygga upp en större grad av självförsörjning. Ska företagen klara detta krävs tillgång till rätt kompetens.
Våra medlemsföretag kan inte täcka upp sitt kompetensförsörjningsbehov med inhemsk arbetskraft utan de är helt beroende av arbetskraftsinvandring. Det handlar både om att få tag i personer med rätt kompetens och om att hitta personer som gärna arbetar på platser som ibland ligger långt bort från tätorter. Enbart i norra Sverige beräknas basindustrin behöva rekrytera 11 000 personer fram till 2026. Tas underleverantörer med handlar det om betydligt fler. Utebliven rekrytering skulle alltså innebära att jobb går förlorade genom att de aldrig fått tillfälle att skapas. Också andra branscher påverkas av utebliven rekrytering – ringarna på vattnet är många.
I de gröna näringarna arbetar omkring 19 000 personer med vård och återplantering av skog och för självförsörjningen av livsmedel krävs fortsatt minst 58 000 personer inom lantbruk och trädgårdsodling. Mycket av detta är säsongsarbeten där företagen måste leta efter medarbetare även i andra länder. Arbetskraftsinvandringen är en därför viktig del av kompetensförsörjningen för våra branscher, det gäller såväl tillsvidareanställda som säsongsanställda. Personer med rätt förutsättningar och kompetens måste få komma till Sverige och jobba i våra företag. Det kan exempelvis handla om skogsarbetare, automationstekniker, processoperatörer, svetsare och lantbruksarbetare för att nämna några av de yrkeskategorier det råder brist på.
Moderaterna föreslår att den lägsta gränsen på inkomst för arbetsupphållstillstånd ska ligga på 85 procent av medianlönen och Kristdemokraterna vill se ett lönegolv på 35 000 kronor i månaden. Sverigedemokraterna vill införa en arbetsmarknadsprövning. Låt oss vara tydliga från industrins sida – det här är helt fel väg att gå. Att föreslå höjda trösklar och som exempel ett rejält höjt lönegolv för tillsvidareanställd arbetskraft från tredje land – där lönerna ska ligga högre än vad kollektivavtalen innebär – är direkt skadligt, både för företagen och Sverige.
Kraven på arbetskraftsinvandring är höga och anställningsvillkoren är goda med kollektivavtalade löner och villkor. Dessutom skadar politiskt tillsatta lönegolv den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter har ansvaret för lönebildningen. Att staten inte lägger sig i lönebildningen har varit en praxis som tjänat oss alla väl. Det är att ta på sig ett stort ansvar att börja tumma på denna rollfördelning. Arbetskraftsinvandring behövs både på kort och på lång sikt för att klara företagens efterfrågan på kompetens och den genererar ökad konkurrenskraft, miljardintäkter till statskassan och vår gemensamma välfärd.
Här behöver en ny regering tänka om.
Per Hidesten
vd Industriarbetsgivarna
Lena-Liisa Tengblad
vd Gröna arbetsgivare
