Orealistiska löneökningskrav från industrifacken

Foto: Gustaf Anderson

I dag presenterade facken inom industrin, sina gemensamma krav inför 2020 års avtalsförhandlingar.

Det sker i ett läge när världsekonomin viker och produktivitetstillväxten fortsätter att sjunka. Flera industribranscher känner tydligt av konjunkturnedgången och för vissa är det så allvarligt att varsel står för dörren.

– Var har facken varit under hösten? Den globala avmattning som inleddes kring årsskiftet 2017–2018 fortsätter. Skogsindustrin går sämre än vanligt och stålindustrin går mycket sämre än vanligt, att i det läget gå ut med ett bud på den här nivån känns helt orealistiskt, säger Per Hidesten, vd för Industriarbetsgivarna.

Utgångspunkten för lönebildningen på svensk arbetsmarknad är att industrin sätter ett lönemärke som övriga på arbetsmarknaden sedan följer. Det är en god ordning eftersom vi i Sverige är extremt beroende av omvärlden, men då krävs det också att fackens krav tar hänsyn till vad att det nu sker en tydlig inbromsning i den globala ekonomin. Tyvärr så syns det ännu inga tydliga tecken på att botten är nådd. Läget förvärras av globala handelskonflikter och osäkra spelregler.

Det är ökad produktivitet, att varje person producerar mer, som är grunden för företagens möjlighet att höja lönerna, då kan företagen behålla både kunder och medarbetare.

– Vi i Sverige har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen. När det ekonomiska läget försämras behöver löneökningarna vara lägre än i tidigare avtalsrörelser. För att öka konkurrenskraften måste vi växla ner, säger Jonas Hagelqvist, vd för IKEM.

Lön är en stor kostnad i många företag. När det ekonomiska läget försämras behöver löneökningarna vara lägre än i tidigare avtalsrörelser. Då blir det lättare för företagen att behålla både kunder och medarbetare.