Sverige står inför flera strukturella hinder för ökad produktivitet, däribland brister i energi- och infrastruktursystem, långdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser, kompetensbrist samt en växande regelbörda. Höga skatter på arbete och restriktiva regler för arbetskraftsinvandring försvårar dessutom arbetsmarknadens funktionssätt och företagens tillgång till nödvändig kompetens. Dessa utmaningar förstärks av ett osäkert globalt läge som missgynnar ett exportberoende land som Sverige.
För att stärka svensk konkurrenskraft krävs skyndsamma politiska beslut som undanröjer dessa hinder. Basindustrin är central för sysselsättning, export och välfärdens finansiering men pressas i dag av global konkurrens och inhemska strukturella problem som bromsar produktivitetstillväxten och omställningen.
Mot denna bakgrund lämnar Industriarbetsgivarna följande synpunkter och ställningstaganden;
Industriarbetsgivarna avstyrker förslaget att avskaffa det permanenta systemet för stöd vid korttidsarbete. Ett öppet och förutsägbart system är avgörande för industrins konkurrenskraft och förmåga att hantera konjunktursvängningar. Däremot behöver det svenska systemet reformeras för att bli mer konkurrenskraftigt och likvärdigt med motsvarande system i viktiga konkurrentländer.
När det gäller arbetsmarknad och kompetensförsörjning delar Industriarbetsgivarna bedömningen att Sverige måste vara attraktivt för internationell kompetens. Ett lönegolv för arbetskraftsinvandring riskerar dock att allvarligt försvåra industrins kompetensförsörjning och undergräva den partsbaserade lönebildningsmodellen. Högkvalificerad kompetens finns inom många yrken och på olika lönenivåer, och industrin är beroende av internationell arbetskraft både i produktion, forskning och teknisk utveckling, inte minst i regioner utanför storstadsområdena.
Samtidigt välkomnas förslag som stärker yrkeshögskolan, arbetsmarknadsutbildningar och ett effektivt omställningsstudiestöd, under förutsättning att befintliga partsöverenskommelser respekteras och att systemen utformas på ett förutsebart och ändamålsenligt sätt.
Industriarbetsgivarna avvisar förslag som innebär statlig inblandning i lönebildningen och betonar att Industriavtalet och märket fortsatt är grundläggande för stabilitet, konkurrenskraft och reallöneutveckling.
